söndag 21 juni 2009

Jag försöker känna efter om barnen förändrats efter ett âr här nere. För oss vuxna är det ju ganska kort tid men för en sjuâring en evighet.
Friheten har naturligtvis fâtt pojkarna att växa, ansvar ger mognad och frihet stimulerar tänkande. Den politiska situationen har självklart ocksâ lämnat smâ avtryck, min stora pojke vet vad Irans president heter ( jag har fortfarande svârt att uttala hans amn rätt), att Usa är vâr bästa vän och han berättar inte längre roliga historier om tokiga Belgare utan om Araber. Uuuuusch vad rasistiskt det blev nu, eller hur? Att göra sig lustig over Norrmän känns ju mycket gulligare.
Idag i bilen vevade han ner rutan och var pâ väg att kasta en glasspinne pâ gatan innan jag hejdade honom och han talar högre än vad han gjorde för ett âr sedan.

Mellankillen kan bara läsa och skriva pâ hebreiska, han öppnar böcker frân sista sidan även om det är en svensk bok och även om han minns hur man skriver ord pâ franska skriver han bak och fram.
Han älskar Mizraï musik och sjunger för full hals till svängande toner frân mellanöstern. Han vet att vatten är en lyxvara och skäller pâ lillasyster när hon slösar pâ vâra dyrbara dropppar.

Lillans liv ar ju här och nu. Idag hittade jag "Bamsen", inknölad längst in i garderoben. Jag la honom pâ sängen och efter nâgra minuter kom hon ut i köket strâlande lycklig med Bamsen i famnen. Han är min mamma, eller hur? Kanske är det en av de fâ minnen hon har frân Frankrike. Hon talar bâde Franska och Svenska men när hon säger " jag älskar dig mamma" är det pâ hebreiska.

Vi dâ, jag och maken.
Jag tror inte att man hinner ändras pâ ett âr, däremot kommer man till insikt när man flyttar. Man fâr perspektiv, pâ det som var och det som är.
Här känner jag att jag kan relativisera.
Vâr kärlekshistoria är unik. När vi träffades satte omgivningen etiketter och förkastade vâra känslor. Mannen var inte speciellt judisk, jag inte speciellt svensk, ändâ stördes i princip alla av vâra olikheter. Lustigt nog har vi byggt upp hela vâr familj pâ en judisk bas som varken jag eller maken växt upp med. Vi fann tillsammans en utväg i det som störde omgivningen gjorde skillnaden till en gemensam nämnare.
Religionen är vâr styrka, vâra pelare och grunden till barnens uppfostran.
Idag känner vi oss hemma i landet vi lever i, ryser av välbehag när vi ser flaggan hissas och fâr târar i ögonen när vi hör nationalsângen.
Barnen är lite Svenska, Franska men Israeler, liksom jag och mannen.
Idag har vi samtliga en nationalitet som vi bejakar till hundra procent.
Resan har varit lâng, valen mânga men resultatet är över förväntan.
Om fem dagar har vi varit gifta i tio âr...

9 kommentarer:

TinTin sa...

Har sagt det förut, men det gör det inte mindre sant: Jag är så GLAD för er skull!
Glad midsommar!

Unknown sa...

Det var den härligaste kärleksförklaringen som jag har läst pâ längene; till familjen, till mannen och till landet.

Lillie plein damour sa...

Fina du.

PEC sa...

Härligt att hitta rätt. Jag håller med Dossis. Ni har som familj hittat eran väg. Ni växer tillsammmans istället för isär. Jag känner så med min man. Kom till USA och ville absolut inte vara här. Åren gick och jag insåg att vi prioriterat varandra och funnit våran väg, ingen annans. Låter som ni gjort det också. Jag är verkligen glad för eran skull att ni hittat hem. Barnen blir blandade men tänk vilken rikhet att ha lite av varje. Mina barn är amerikanska men också lite svenska. Calle säger fortfarande när någon frågar vad vi kommer ifrån ( de undrar vilken stat) och Calle säger Sverige. Sitter nu på outer banks i North Carolina med min mans stora familj för den årliga beach veckan och min brorson som flög till USA från Sverige 9 år gammal själv igår. Lite solbränd och skall strax upp på över våningen och relaxa med en kall öl. Massa kramisar till er.

Jenny sa...

Vad fint skrivet! Är så glad över att ni hittat rätt i livet! Grattis till era tio år som gifta, hoppas ni kommer att fira ordentligt! Kram!

Karro sa...

Ah vad fint!!! Grattis till era 10 ar tillsammans.

Lillie plein damour sa...

Grattis pâ bröllopsdagen! Puss

Svensk chekchouka sa...

tintin; glad midsommar själv, lite sent.
dosiss; ja-jag är fylld till bredden av rosa!
lillie; tack!
P&co; ja, du vet väl ocksâ vad jag försöker förmedla. När man kastar sig in i en historia som vâr tänker man inte pâ konsekvenserna. bâde du och jag har nog kämpat ganska hârt för att ha det sâ bra vi har det i dag. Bravo till dig med!

Anna sa...

vad vackert du skriver om ert liv! bra jobbat hela familjen. annauk