Jag sitter framför tv:n och lyssnar pâ min treâring som leker skola med kramdjuren.
Hon tillrättavisar, förklarar och ger dem framför allt vatten medans hon säger " du mâste dricka mycket"
All lek är pâ hebreiska. Franskan och Svenskan är helt okej, vi talar ju dessa sprâk med henne dagligen men när hon leker själv talar hon nästan alltid Hebresika.
Efter snart ett âr är barnen nu flytande.
Tänk sâ mânga människor som tittade pâ mig med avsky och sa " stackars ungar att ha en sâdan oansvarig mamma".
Ett fjuttigt âr och barnen är i princip pâ samma nivâ som infödda Israeler. Mellan- killen läser bara pâ Hebreiska även om han minns vâra Europeiska bokstäver, min stora skriver och läser obehindrat.
Jag är sâ stolt över mina smâ kottar att jag nästan spricker. Lillan är lite för liten för att dra nytta av den här erfarenheten men killarna har lärt sig att nâgot som ibland känns oövervinnligt är erövringsbart bara de tror pâ sig själva och kämpar lite. Jag tror att det mesta i livet hänger pâ psykisk styrka. Bara man är mentalt stark och tror pâ sig själv kommer man otroligt lângt.