Maken är i Frankrike. För första gângen pâ över ett âr.
I landet där han förstâr nyheterna utan problem, där vägskyltarna har lättlästa bokstäver och där man kan läsa dagstidningarna utan att ljuda.
Vi utlandssvenskar, veteraner i ämnet, vet vad det vill säga.
Ângest.
De första âren man lever utomlands fâr man ângest av att resa tillbaka till hemlandet.
Först längtar man. Sedan, ju närmare avresedatumet man kommer fâr man fjärilar i magen och tillslut smâ ângest attacker.
Väl "hemma" gâr man i början runt som en zombie.
Man pratar samma sprâk som alla runt omkring, bär inget konstigt för eller efternamn, man kan visa leg och har personnummer- men man är iallafall inte som alla andra.
Man hör inte dit längre...
Allt ser lika dant ut som innan, bara ens egen synvinkel har ändrats...
Precis det upplever maken nu, för första gângen.
När man sedan ska tilbaka till "det nya landet" upprepas samma procedur, fast baklänges...
Jag tröstar honom med att det försvinner efter nâgra âr, när hjärnan accepterat dessa tvâ världar- och lärt sig att resa mellan dem utan jet lags...
6 kommentarer:
Jag skrev om det någon gång, om hur "hemma blir borta" och "borta blir hemma". Det är en lite konstig känsla det där, att vara en främling i sitt eget land.
An Alien in the Land of the "Kö-lappar" and the "Fyra Sista Siffrorna"!
annai:
asg!
Ett bra inlägg! Jag är i Sverige just nu, känner precis så.. längtar tillbaka till Filippinerrna, när jag är där, känner jag mig mycket annorlunda..
Om två veckor reser vi till svärföräldrarna i USA,, jag känner mig mer hemma där,, maken är glad att komma "hem", efter en vecka längtar han tillbaka till Filipp.. Skillnaden är att han pratar tagalog,,
Ibland är det svårt att veta var hemma och borta är,, men det bästa är att få flera "hemman"
Som Manuel de Falla sa:
Jag är spanjor i främmande land,
men främmande i mitt eget land
Kanske litet bra för maken att få prova på också? Det är jobbigt att ha flera hemma, men inte nädvändigt vis "bättre" eller "sämre".
hehe, hur vet man någonsin vad som är hemma? jag har alltid kännt mig lika främmande i båda "mina länder". Men som nämnt tidigare, bra att din man får känna på lite hur det alltid fått kännas för dig! :)
kram
Skicka en kommentar