... och apan känner ingen.
Jag har under ârens lopp lärt mig att leva med detta ordsprâk.
Det finns inte sâ mânga svenskor som gift sig med tunisier. Jag pratar franska med sefaradiskt stuk, jag hasplar automatiskt ur mig haranger pâ arabiska och lagar couscous och pkaïla som vilken tunisiska som helst, fast jag är svensk...töntigt eller kul - it's me.
Igâr käkade vi med vänner frân Paris. Kvinnan berättade att hennes svägerska som bor i Israel hade ropat till när hon hört mitt namn. Nejmen det är ju hon, Ulrika, den ljusa Svenskan som är gift med Monsieur H!!
Min väninna undrade förvânat hur vi kände varandra.
Det gjorde vi inte skyndade väninnan att säga, men hon hade varit pâ Patrick Timsit* föreställningen...
Jag skrattade, jag har aldrig tagit illa upp eller upprörts av odiskreta frâgor. Jag är van, det har hâllit pâ sâ himla länge.
*För er som inte hänger med kan jag berätta att självaste Patrick Timsit var här i Tel Aviv och gjorde sig lustig över mig under föreställningen. Han hade läst listan pâ alla som köpt biljetter och tyckt att kombinationen för och efternamn var jätteskojig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar