Det ska man ju göra, man vill ju inte vara oförverkligad vad nu det betyder...
En kvinna som förverkligar sig själv, är en kvinna som lyckats arbeta sig upp till en chefspost, som har snygg handväska och matchande skor. Hennes Blackberry ringer oavbrutet och hon pratar högt, världsvant och lite sterilt.
Vad gör hon sedan dâ? När hon kommer hem? Stryker hennes tvättmaskin? fyller kylskâpet upp sig självt? Fixar ungarna sina läxor utan att knorra och tar de egna initiativ som att skaka lakanen i sängen fulla av sand eller gâ ut med soporna?
Jag vet inte.
Ju mer jag jobbar- ju mindre effektiv blir jag, ju mörkare blir fârorna under ögonen och ju kortare blir stubinen. Jag ser dâ inget självförverkligande i detta. Jag arbetar endast för att tjäna pengar.
Jag ser mycket mer själförverkligande i att resa pâ semester, âka och handla i lugn och ro eller sitta och dricka kaffe en eftermiddag med kompisar...
Jag har alltid drömt om att starta eget, och njuter verkligen av se att det gâr framât- eller att det sniglar sig framât- men shit vad det är stressigt för nerverna. Jag vill kunna slappna av men det gâr inte. Jag vill kunna koppla bort men det gâr inte heller... Helst av allt skull ejag vilja resa själv pâ SPA weekend, utan barn- med tjejerna- DET kallar jag att förverkliga mig själv...
5 kommentarer:
Låter som att du har det lite mycket just nu.
Själv slipper jag tvätta och städa för det har vi en som kommer hem och gör åt oss 3 gånger i veckan. Hemma anses det nog som lite fult att ta hjälpt till sådant, men jag tycker det är sååå skönt att ha tid för annat.
Hoppas du kommer iväg på din spa-weekend :)
Helly, det är inte fult alls. Vi har haft aupair i mânga âr och innan det hade jag faktsikt ocksâ städerska. Med tre ungar skulle jag behöva en städerska pâ heltid och en chaufför och en privatlärare...
Man jobbar för att kunna leva, man lever inte för att jobba! Hur sorgligt vore väl det?
Jag tycker inte heller att man förverkligar sig själv genom jobbet. Jobbet är vad man GÖR, inte vad man är. Jättebra om man har ett jobb man trivs med och får "satisfaction" från. Men livet? Livet ska som du säger vara familj, vänner, resor, äventyr.
Eftersom de allra flesta måste jobba så är det ju skönt om man trivs med sitt jobb. Men att jobbet skulle vara livet stämmer absolut inte för mig. Inte just nu såklart eftersom jag inte jobbar men även när jag kommer börja jobba så kommer det inte vara det viktigaste i mitt liv.
Mitt liv, det jag kommer ihåg, det jag njuter av, det är min familj, mina vänner, resor och upplevelser.
Jag kan inte mer än hålla med. Jag lever inte för mitt jobb - jag har tur som tycker om det ganska mycket. Kunde jag välja skulle jag hellre inte jobba (kanske deltid eller jobba som volontär med människor om det inte var pengarna jag var beroende av) och njuta av familjen istället :) Ta det lugnt. Jag tror det är livet. Fina tankar du skrev!
Skicka en kommentar