Snaart bär det av norröver...

... men vi kan ju inte ta oss sâ lângt.
Ibland fâr jag känslan av att leva pâ en ö här i Israel. Jag som alltid sagt att jag aldrig skulle klara mig som öbo, att klastrofobin skulle ta över.
I norr gränsar vi till Libanon och Syrien.
Att ta sig igenom sydLibanon upp till Beirut med livet i behâll skulle nog kunna klassas som ett mirakel och i Syrien tror jag inte ens att vi kommer in. Jordanien kan vi nog egentligen âka till, pâ typ en dagsutflykt till Petra eller nâgot men jag tror inte, trots att det râder fred mellan Israel och Jordanien, att det är ett lämpligt semestermâl för en Israelisk familj. Sinaï öknen i söder kryllar av Alqaïdagalningar som bara väntar pâ att fânga en levande Israel- sâ det är ju heller inte att tänka pâ...
Vi âker sâ lângt det gâr längs kusten- nästan- och tar tältet och vänner med oss.
Riktning Naharyiah. Med entrecôte, rödvin ( biensûr ) och diverse delikatesser i kylväskan. Vi är lyxcampare, med tjocka madrasser som blâses upp med hjälp av cigaretttändaren i bilen- automatiskt-ingen behöver tuppa av pga hyperventilering innan vi kommit i ordning och vi har jättetält som mer än väl rymmer en fembarnsfamilj. Jag tror tom att alla kan stâ upp inne i tältet samtidigt...
Vädret ser ut att bli bra, de annonserar trettio grader ungefär- perfekt. Nu väntar vi bara pâ att klockan ska bli "imorgon"... tick-tack...