Idag efter skolan âkte vi in till stan och tog en kopp kaffe i solen. Vi har vâr- värme vilket är lite knepigt eftersom vintern precis kommit. Stan vi bor i är nästan helt fransktalande och de som inte är Ryssar är frân Nord Afrika. Den senare delen av befolkningen hör till den ljudligare sorten och jag fnissade för mig själv pâ caféet. Alla engerar sig i allt. En kvinna som missar stolen och druttlar ner pâ marken gör att hela resturangen ställer sig upp, alla känner alla och vill veta vem som ramlade, sedan reds orsaken till att männsikan druttlade omkull ut i flera minuter.
När en av tanterna kommer med ett barnbarn i en vagn kommer en armé av mormödrar och omringar vagnen. Under flera minuter klämmer ivriga händer pâ kinder, vader, armar, varhelst de kommer ât och bäbisen som förmodligen är supervan ler nöjt och gallskriker självklart när alla försvinner.
Att beställa mat pâ ett sânt här ställe är svârt. Har du lust att äta en paj istället för deras fantastiska friterade fiskar mâste du stâ pâ dig, särskilt om hela bordet bredvid ditt smakat pâ underverken. De tvingar dig nästan att beställa fiskarna även om du inte vill och ända sättet att slippa är att överrösta dem när man beställer, annars beställer de ât dig.
90% av alla café gäster en vardagseftermiddag är naturligvis pensionärer, vilket faktiskt gör det ännu mer komiskt. Det verkar vara samma gängbildningar som vi hade pâ Gymnasietiden och kvinnorna synar varandras outfit uppifrân och ner, det sâg jag. Medans man dricker kaffe kommer folk och säljer kippor, böcker, eller kanske tigger. Enligt judisk tradition ska man skänka en slant varje dag till en fattig sâ att vara tiggare i vâr stad lönar sig säkert, det är alltid nâgon som ger. Alla som tigger bär kippa, har man barn med sig välsignar de barnen och önskar den som ger evig lycka. Det är exotiskt värre att ta en kopp kaffe här.