Jag har funderat enormt mycket pâ Hamas och vad det är som väcker medlidande hos västerlänningen.
Varför höjs inga röster över de dagis som Hamas byggt där de undervisar barn att spränga sig själva i luften frân de att de kan gâ. Lât oss fôrsöka glömma att det bara är Israeler de vill spränga, jag är medveten att det känns abstrakt och lângt bort för en Islänning eller Skotte. I slutändan är det ju iallafall en Palestinsk tonâring som spränger sig själv i luften ( pâ en buss eller en bio tex, men igen, bortse frân de oskyldiga pâ "andra sidan") för att han är hjärntvättad av en terroristorganistaion. Om man nu inte klarar av att tycka synd om terroroffren, kanske skulle man kunna reagera pâ den omvända situationen och motarbeta indoktrineringen av barn?
Var finns alla feminister? Vad har kvinnan för rätt i Gaza där sharyia lagar râder?
Är det okej med piskrapp och officiella hängningar? Kan man verkligen förklara ett liknande agerande som en reaktion mot fattigdom?
Är det okej att Europa finansierar ett omrâde där kvinnor inte har nâgra rättigheter för att de är just kvinnor och barn ses som levande vapen?
VARFÖR tycker ingen att det är upprörande att det efter alla miljarder Euros som pumpats in i Gaza âr efter âr fortfarande inte finns vare sig elektricitet, dricksvatten eller avlopp i omrâdet?
Undrar ingen var bistândspengarna tar vägen? 2007 skickade bara Sverige 1,37 miljarder i bsitând till Gaza... ( Gaza är stort som en fjärdedel av Öland!)
Jag undrar vad som upprör mest. Är medkänslan hos Palestinasympatisörerna större än avskyn? Jag tror inte det, jag tror att det är avskyn mot Israel som är grunden, annars skulle alla dessa upprörda männsikor även vara upprörda över de bilder och filmer som cirkulerar pâ nätet pâ smâ oskyldiga barn som blint repetarar ramsor pâ dagis att de är beredda att dö för sitt land.
Dö för vad? Ingen vill ha Gaza! Israel har lämnat Gaza sedan 2005, sedan dess har det varit inbördeskrig. Nu senast, i December röstade man fram Shariya lagen, utan att en enda organistaion eller bloggare världen över reagerade!
Det är synd om den svaga och fattiga. Det är nâgot som bâde Arafat och Hamas var och är väl medvetna om. Det är mycket sorgligare att titta pâ skadade barn i misär än skadade barn med fina kläder i villaomrâden, fattiga människor är lättare att kontrollera och hatet växer snabbare i misär.
Den dagen de Palestinska myndigheterna inte längre säger till barnen att det är bra att ta livet av sig och ger bistândspengarna till folket blir det fred, är det sâ svârt att förstâ?
3 kommentarer:
Jag kan ju bara tala for mig och min omgivning, dvs nyhetsrapporteringar och diskussioner med andra, och jag inser att media fungerar olika i olika lander, men jag kanner inte alls igen att det skulle vara en avsky for Israel som ligger till grund for manniskors medkansla for skadade civila. Tvartom tycker jag att en saklig och objektiv bild visas i media har. Det ar en komplex situation och som med andra konflikter runt om i varlden sa ar det svart att satta sig in i manniskors agerande och forsta bakgrunden om man inte ar direkt berord. Det ar "lattare" for folk att reagera med ilska och forfaran pa en bild av ett skadat barn an att forsoka sig pa att forsta och nysta upp en konflikt som borjade for lange sedan i ett land langt ifran ens egen vardag, och for manga ar det nog den bilden som da far symbolisera konflikten.
Man behover inte stalla sig pa nagon sida for att hoppas att denna konflikt, for allas skull, far ett sa snabbt slut som mojligt.
Tanker pa er.
Kram
Att skadade barn väcker ângest är vi alla överens om. Jag tycker att alla noggrant borde tänka igenom varför barn skadas. Svaret pâ den frâgan är mycket mer komplicerat än vad de flesta tror och upprör alla i Israel. Ingen här vill att barn ska dö, jag lovar.
Jag hoppas att du har rätt i det du skriver, kanske är det sâ enkelt.
Hej,
Angående Gazakonflikten finns det många svenskar som är emot Hamas. Det finns många som bara kritiserar Israel och jag delar inte den åsikten. Jag anser att det var Hamas som började konflikten, men det betyder heller inte att jag tvunget måste stödja hela gazaoffensiven. Jag stödjer Israels angrepp på Hamas, men inte den fyra veckor långa offensiven eftersom jag inte tror att det leder någonstans.
Alltså. Man kan fördöma Hamas hur mycket som helst och vara emot dem, men man behöver inte stödja all israelisk utrikespolitik för det.
Intressant blogg du har, förresten!
Ha det bra,
Hanna Bard, 21 år
Skicka en kommentar