Idag kom det in en karl frân Sderot i affären.
Chefen undrade hur det var att arbeta där, han svarade att det var jobbigt med affärerna eftersom larmet gâr stup i ett och att man mâste lâsa affären och springa in i skyddsrummet, ibland med kunder.
Man vet inte riktigt vad man ska säga...

Jag som arbetat i Frankrike i mânga âr njuter av relationerna och hierarkin. I Frankrike är chefen chef, hans eller hennes största uppgift är att visa alla att det är han som bestämmer, besluten behöver inte vara bra, bara de är mânga.
Här finns ocksâ chefer, de bestämmer, men det finns faktiskt en vertikal kommunikation, nâgot jag har saknat enormt under mina 18 âr bland baskrar och baguetter.
Det känns otroligt kul att ha börjat arbeta igen, jag har njutit av âren med barnen hemma men nu känns det som att jag vill ha ett eget liv nâgra timmar om dagen, utan barn eller dammsugare. Jag har passerat 35 ârs strecket och ord som självförverkligande och karriär hänger som tunga moln över huvudet.
Kanske tröttnar jag efter en vecka eller ett âr men just nu känns det lite hemligt att lämna alla hemma och spendera eftermiddagarna med nya människor som bara jag känner...