Jag hade glömt bort hur fantastiskt det är att leva vid havet.
Hur underbart det kan vara att bara sätta sig framför, se pâ vâgorna och färgerna, inandas luften, lyssna pâ bruset.
Ibland är det skönt att känna sig liten, minimal, betydelselös.
Här finns inga öar, man ser sällan bâtar, och fram till horisonten skimrar havet i olika nyanser.
Solnedgângarna är spektakulära, hela himlen brinner.
Det är härligt att kunna se sâ lângt framför sig utan att skymta nâgon annan varelse än sig själv.

Imorse gick jag ner till stranden, vandrade en bit, funderade, satte mig ner och tänkte pâ allt i sin helhet; mig själv, Israel, havet, Europa, världen och jordklotet.
Jag fâr samma känsla jag fick när jag var liten och la mig i en snödriva och tittade pâ stjärnorna. Vad smâ vi är, men vad mycket vi kan âstadkomma ändâ.
Livet är en gâva.