onsdag 22 april 2009

9 mânader.
En graviditet.
Nej, jag är inte med barn, jag talar om tiden vi spenderat i Israel.
Sâ lite och ändâ sâ mycket. Hur länge varar en förälskelse? Hur länge är man förblindad av kärlek?
Jag älskar sprâket som jag fortfarande inte bemästrar, kaffet, frukosten, människorna, tjoandet, nyfikenheten. Värmen, doften av het asfalt, sanden, palmerna...
Jag njuter av enkelheten, det oflärdiga. Jag trivs med att slippa tänka pâ detaljer, ler ât dagisfröken när hon skriker ât mig när jag försöker dölja en fläck pâ lillans kofta jag inte sâg pâ morgonen under pâklädningen.
- Du är i Israel nu!!! En fläck är inte hela världen!!! Yalla, gâ nu!
Jag lär mig var dag av människor jag möter, fascineras av deras livssyn, deras psykiska styrka, deras säkerhet.
Efter nio mânader och ett krig, förstâr jag varför man säger att livet här är hârt trots den ljuva vardagen och lättjan.
Jag vet för första gângen hur det är att leva under ständigt krigshot, att tillhöra ett folk som mânga vill utrota i ett land som alla âtrâr.
Jag vet idag vad patriotism och stolthet är.
Efter âr av letande har jag äntligen hittat hem.
Lyckan är total.

3 kommentarer:

malin2 sa...

Vad härligt att läsa!!

Anonym sa...

Det är bra att du känner dig hemma i Israel och att du trivs. Jag skulle så gärna vilja besöka landet någon gång i framtiden och lära mig mer om det och hur det är att leva där.

/Hanna (http://hannabard.blogg.se) använder inte wordpress bloggen mkt längre

TinTin sa...

Är så glad för din skull! Det är ett fantastiskt land och jag funderar många gånger på hur det hade varit om jag stannat kvar då för 20 år sedan!
;)
Fast vi saknar dig litet, måste jag säga!