Idag klockan tio stannade Israel upp. I en minut stod vi alla blick stilla och lyssnade pâ det förfärliga ljud som kom frân sirenen.
För en minut var lidandet oumbärligt, det kändes in i märgen.
Bilder av förintelsen pâ näthinnan, listorna pâ Yad Vachem pâ spädbarn och treâringar som gasats ihjäl.
En minut av koncentrerad och kvävande sorg.
När sirenerna tillsist tystnade torkade folk târana, böjde sig ner för att lyfta sina matkassar, eller startade bilen, eller tog upp tidningen de höll pâ att läsa
Sâ otroligt Israeliskt.

Livet fortsätter och bara nâgra dagar skiljer oss nu frân Yom Hatsmaout, dagen dâ Israel blev självständigt.

De kan dividera över vâr rätt att existera hur mycket de vill pâ Durban. Vi är här, vi lever och tänker fortsätta med det!

עם ישראל חי