Anställningstrygghet.
Ni som läst här länge vet hur mycket jag AVSKYR den franska administrationen. Hur galen jag blivit under mina arton âr i Paris över inkompetenta, otrevliga, slöa och ibland elaka statsanställda, som enligt lag är OMÖJLIGA att sparka sâvida de inte fôrsöker att mörda sin chef med kniv eller annat vapen.
I Israel vet jag inte hur det funkar med statsanställda men hittills har jag bara haft positiva upplevelser.
Antingen kan man ställa krav pâ en statsanstâllda här eller ocksâ är det fôr att jag stigit ut nästan tjugo ârs byrokratiskt helvete som jag ser pâ de Israeliska pappersnissarna med tindrande ögon.

Att arbeta privat i Israel betyder att man raderar ordet anställningstrygghet frân sin vokabulär. Ordet finns inte, det har ersatts med ordet produktivitet. Är du produktiv fâr du jobba kvar, är du inte fâr du gâ. Direkt. Pâ stubben och utan krusiduller.
A kassa ? hittar inte ordet i min uppslagsbok...

Krisen har kommit även hit och nu sparkar de smyckesförsäljerskor för brinnande livet.
Förra mânaden gjorde de av med 5 tjejer frân samma butik.
I vâr butik har fyra varningar utgetts.
- Säljer du inte den här mânaden fâr du sparken-
I morse fick den första tjejen gâ. Tre till stâr pâ tur.
In Swiiden it's very easy, we just go to "facket"

Jag tycker synd om och hâller tummarna för mig själv. Man blir primitivt egoistisk av sâna här situationer.


I värsta fall erbjuder jag svensk massage pâ stranden i Bat Yam i sommar...