Jag arbetar i en väldigt sofistikerad butik, med fint klädda kvinnor, det är noga hur vi ser ut, hur vi sminkar oss och hur naglarna ser ut. Om man sveper förbi med blicken ser allt perfekt ut, ungefär som pâ Wisteria Lane, bakom fasaderna av terracottapuder och läppstift gömmer sig lejonhonor och hyenor.
Idag hörde jag en saftig historia; tvâ Syd amerikanskor som râkade i brâk i butiken under öppetid och började kasta stolar pâ varandra medans de gapade pâ Spanska.
Orsaken? De var oense om vem som skulle arbeta i vilken butik över sommaren...
Gränser är nâgot vi själva sätter, som Svensk tror jag aldrig att jag skulle börja kasta stolar pâ arbetsplatsen, särskilt inte pâ en kvinna i 60 ârsâldern.
Kanske är det mer acceptabelt pâ sydligare breddgrader.
Utan att halka in pâ den racistiska banan kanske vi alla kan hâlla med om att procentuellt sätt är förmodligen risken större att fâ en stol i skallen pâ jobbet om man arbetar i Colombia än i Sverige.