Vi vara glad franska invandrare!!

Häromdagen var vi och tittade pâ ny bil. Maken vill ju ha en Jeep. Jag gillar inte jeepar, tycker det är för stort, men maken säger att det är häftigt att âka sanddyn...
I vilket fall som helst är vi i full färd med att titta pâ en Jeep, maken far ut och in och ser exhalterad ut. Försäljaren sätter i gâng att rabbla upp alla fôrmâner; gratis dvd, specialpris för invandrare och specialpris i Februari om vi bestämmer oss innan den femtonde. Mannen lyssnar -koncentrerat-, lutar sig mot bilen, spänner ögonen i försäljaren och säger allvarligt pâ Hebreiska;
- En överaskning dâ ? Kan vi göra en överraskning här ocksâ?
Försäljaren ser paff ut, jag har redan börjat fnittra.
När försäljaren inte svarar insisterar maken, med armbâgen lite nonchalant mot den öppna bildörren, solglasögonen uppskutna i hâret, säker pâ sin sak...
- Vi behöver en överraskning, kan vi inte fâ det här?
Jag fnissar nu näst intill hysteriskt- sâ târarna rinner, försäljaren tittar hjälplöst pâ mig och undrar om maken är vid sina sinnes fulla bruk.
"Halvaa"inte "haftaa" lyckas jag klämma fram, ett lân, vi behöver ett lân.
Försäljaren börjar gapskratta, nu är det maken som undrar vad som är sâ förbaskat kul.
Det bidde ingen Jeep men jag fnissade hela dagen...