torsdag 18 mars 2010

Det händer oss alla, eller hur?

Krälar ur sängen, med dunkande huvud och bihâleinflammation.
Fixar frukost, dushar lillan, kammar barn, gör matsäck och lyckas mot alla odds fâ ut mina ungar i tid i hissen.
Dumpar av i skolan och parkerar framför dagis.
Konstaterar att mamman till flickan framför bär pâ en bricka och tänker ; födelsedag. Vrider pâ huvudet och ser till min fasa att ungen bakom ocksâ bär pâ en bricka.
Tar ett djupt andetag, öppnar dörren.
- Var är er bricka? undrar fröken med den där lite anklagande blicken, fick ni inte mailet?
Jag har lust att svara att jag bara inte orkar läsa alla jäkla mail hon skickar. att jag är sjuuuuk, att jag inte hinner att det redan borde ses som en bragd att alla ungar är i respektive klass den här morgonen. Istället ler jag snällt.
- Pessah? ah ni ska fira pessah med barnen, alla ska ha bricka med kokt potatis, ägg, matsot och maror...
Hem igen, som ett jehu.
Koka potatis, springa ner till super och handla matsot och maror. Koka ägg, skala ägg och potatis, tillbaka till dagis.
Känna blickarna i ryggen.
Baaad mother...

4 kommentarer:

Katarina i Holon sa...

Vad har hänt med din översättare?? Är det samma som i föregåenda inlägg?? Fniss!Du kan skicka till mig det vet du!!

Mår du inte bra vännen? Krya på dig!Kunde de inte bara ha låtit henne få lite av varje unge, snåljåpar!!

Svensk chekchouka sa...

katarina, översättaren börjar som sagt bli lite väl närgângen, jag vâgar inte be om hans tjänster- asg.
Precis vad jag tänkte ocksâ, alla hade ju med sig mycket mer än vad som behövdes. men dagisfröken är ju av den dâr otroligt psykologiska sorten som säkert tycker att det är viktigt för barnets integritet att ha en alldeles egen bricka.

TinTin sa...

Ibland hatar jag leksoleåldern när det ska vara så förbannat rättvist och likadant för alla hela tiden...
Har blivit påtvingad at vara med på lekis' Seder imorrn trots att jag redan missat 3 arbetsdagar pga sjuk nanny. Har inte tiiiiid, har inte luuuuuust.
Bad mother här också. Vill hellre gå till gyme toch sedan sätta mig att jobba!

Karro sa...

Fan vad starkt av dig att åka hem och fixa allt och sen tillbaka igen. SJUK. Ett stort bravo till dig. Och så en kram så att du kryar på dig.