När vi kom hit lärde sig vâr stora kille hebresika pâ sex mânader. Han behöver idag sporadisk hjälp med att fâ vissa texter förklarat för sig, man kan inte säga att han har svârare för sig i skolan än vilken Israelisk unge som helst.
Lillan sattes pâ dagis och började prata hebreiska efter nâgra mânader. Hon talar idag lika bra hebreiska som franska och kallar mig inte maman eller mamma utan "imma".
Mellankillen var det alltsâ värre med. Extra lektioner pâ extralektioner. Han pluggar fyra gânger sâ mycket som storebror och lyckas ändâ inte.
Ângest- tänk om han har inlärningsproblem...
Varför förstâr han inte när storebror fattar...
Vad har vi gjort för fel...
För bara nâgra veckor sedan sa jag till maken med en växande klump i halsen att vi nog var tvungna att söka hjälp, att nâgot inte stod rätt till. Jag var t om i skolan och bad att han skulle fâ gâ om ett âr- nâgot som tydligen är otänkbart här. Jag fick blannkt nej och nâgra " usch-vilken-hemsk-morsa "blickar.
Jag som i princip aldrig ângrar beslut vred mig i ângest över att jag inte satt honom i lekskolan istället för i ettan när vi flyttade hit som rektorn föreslagit.
Sista utvägen var hjälpfröken. Skolan försäkrade mig om att hon var fantastisk, hon skulle dessutom snabbt kunna analysera inlärningsproblemen och guida oss om det var nâgot allvarligt fel.
Idag kom sonen hem med ännu ett sprâkprov; 97/100.
Jag vâgar knappt tro att det är sant.
Tänk om det lossnar nu, tänk om det kunde vara sâ rättvist...
10 kommentarer:
Vad kul. Verkar ju som det lossnat och hjälper med extralärare. Alla är vi ju olika, men jag tror att det kan vara possitivt oxå att inte ha det så lätt med studerandet när man är liten. Då lär man sig att plugga och man slipper problem senare i livet. Så var det med mig iallafall :)
precis vad jag brukar säga till min stora kille. Han kommer att fâ det svârt eftersom han inte behöver lära sig studieteknik!
Extraläraren är en pärla!!
Vilken härlig känsla för honom att inse att det går framåt, riktigt bra också, de måste vara en stor sporre.
Hoppas du nu har börjat slappna av, du har ju gjort vad du kunnat och kanon att det var rätt typ av lärare också.
Vissa tar in spràk làttare àn andra. Kan inget av mina 5 spràk korrekt, men har ju klarat mig ràtt sà bra. Jag tror det kommer, bara man inte stressar pà. Hàlsa ett stort Grattis till bra provresultat!
Härligt! Dels har man ju lätt och svårt för olika saker, dels verkar det som att man är öppen för att lära sig saker i olika åldrar. Vår kille lärde sig simma och cykla väldigt väldigt sent (kändes som man gjorde nåt fel när alla andra ungar kunnat simma och cykla i flera år), men sen en dag lärde han sig och då, vips, gick det på en sekund...
katarina; precis, härlig känsla är ordet...självkänslan växer och resultatet med den...
Johanna, när jag läser dig känns det självklart att endel har svârare än andra och att det faktiskt bara handlar om inlärning.Men faktum är att jag var grâtfärdig för nâgra veckor sedan. Jag är världsmästare pâ att jag upp mig när det handlar om barnen... Jag ska hälsa;)
Freedomtravel, alla lär sig i sin takt...Man fixerar sig dessutom alltid pâ det de inte lär sig och âtminstone jag känner alltid att det är mitt fel om det blir fel...
Ååååh, va härligt! Ibland är det bara rätt lärare på rätt plats som behövs för att det ska lossna. Någon som bryr sig lite extra och som gör det lilla extra också. Håll fast läraren :)När din son ser att han kan så vill han ännu mer. Då kommer det att gå ännu bättre!
Jag rekommenderade din blogg pà min blogg om det àr okay. Tycker du àr sà himla bra och gillat allt jag làst hittills. Sàllan man hittar bra bloggar.
Vad skönt för er! Det man vill mest av allt är ju att barnen ska ha det bra!
Trillingnöten; Jag är av den känsliga sorten sâ jag ringde till läraren och berättade hur lyckliga vi var över att ha hittat henne! Hon sâger att hon tror att vi bara kommer att behöva sporadisk hjälp med mellankillen nästa âr!
Johanna; äh tack! Jag ska lägga till din blogg pâ min lista ocksâ! Kram
Jenny; eller hur, barnen betyder allt!
Skicka en kommentar