Maken är svartsjuk.
Alla män frân 16 och uppât är en potentiell fara, och alla- utan undantag är ute efter att erövra hans fantastiska fru.
Papporna pâ dagis utgör ett enormt hot och när maken med inlevelse berättar hur han i morse tog min bil för att lämna av lillan.
en av papporna tittade upp mot bilen med ett leende- som försvann när han insâg att det inte var jag, utan maken som körde. Hur maken triumfernade kastar sig ur bilen och hälsar " ursäkta, det är bara jag" dâ skrattar jag sâ târana rinner. Dels för att jag ser honom framför mig och av nervositet eftersom jag kommer att skämmas i morgon när jag lämnar av lillan.
Han själv förstâr inte alls det pinsamma i det hela. Han känner sig slugast av de alla. Ingen undgâr hans forskande blick.
Om vi hade levt pâ häxornas tid hade jag blivit bränd pâ bâl anklagad för förtrollning.
11 kommentarer:
Hur kan man vara så macho och stark på utsidan, men så osäker och ömtålig på insidan? Anledningen att jag kan säga så är att min egen man också bär dessa drag till en viss del. Jag jobbar hårt på att han ska växa upp och slappan av, eftersom jag egentligen tycker att den typen av machobetéende är ganska osexigt, men men, jag älskar ju honom i alla fall och får väl bara själv slappna av och skratta lite åt det hela... ;o)
Jojo, jag har arbetat pâ det i sexton âr nu och han är inte det minsta avslappnad. Jag skrattar för det mesta, det gör nog "de andra" ocksâ. Sâ länge det inte finns aggresivitet i svartsjukan är det acceptabelt. Idag skrattar han med mig, men oron skaver fortfarande...
U har pratat med en man!! Det hörde jag när jag sov...sa han ju sist till mig på campingen!! Jag gillar att reta honom för det!
Det kommer att bli skitpinsamt imorgon, jag hoppas att fortsättnig följer på den här historien!
Katrina. Ja det gäller att vara pâ helsPânn- ÄVEN när man sover. asg
*Skratt* Känner igen det där. Ibland kan det vara lite irriterande när de ska visa "Vem man tillhör", men oftast lyckas jag skratta åt det hela jag med.
Hahahaa...vilket gott skratt. Gissat att din man inte àr svensk. Kànner igen lite av det du skriver. Han ska se upp. Du ser ju ruskigt bra ut. Kram
Lite gulligt är det!
Det finns ju så många olika svartsjukor och den här känns inte ond, inte elak, säkert bara skavande för honom då och då.
@campinghistorien: Hahahaha! Underbart!
Helly och Johanna; asgarv, ja det känner ni igen va?! Det är sâdant man fâr ta när man gifter sig med hâriga sydlänningar!!
Johanna, tack snälla vad du är rar!!
Carina; Ja, det är bara kärlek, inte hat.
Jojo; I Israel vilar faror överallt. I början blev han alltid kissnödig samtidigt som mig när vi var ute. det har han slutat med nu, du ser, ett litet framsteg ;)
Hahaha, vilken underbar historia! :)
He he, skrattar liiite igenkännande. Min man kan bli mycket otrevlig om jag râkar prata med nâgon som inte är nära vän eller bekant till familjen. Fast jag kan förstâ att han övervakar för du är ju skitsnygg!
Skicka en kommentar