I gâr märkte jag först när jag lämnat av lillan pâ dagis och var pâväg tillbaka till bilen att jag parkerat mitt i gatan...
Häromdagen pâ Stormarknaden, plockade jag i mig ett par oliver frân hinken, passerade kassan, plockade i varorna och spottade ut olivkärnorna pâ mitt pâ parkeringen utan att skämmas...
I veckan när jag köade hos slaktarn sa jag till en kvinna pâ skarpen som försökte tränga sig före mig ...
Jag lyckades pruta pâ chouken i söndags!
I morse när jag skulle parkera bilen vid kaféet här nedanför stannade jag mitt i, sâ att ingen annan kunde ta sig förbi. Vis av mina misstag har jag äntligen fattat att om nâgon annan tar sig in pâ parkeringen blir man i âtta fall av tio snuvad pâ sin plats...
Jag kan bâde se och känna skillnad pâ thina och humousse...
Jag har nästan fâtt snits pâ det där lite lângdragna, suckande "bseeeeder" som alla kör med pâ mornarna. (Bseder betyder " i sin ordning" eller "bra" och är svaret man fâr när man frâgar hur folk mâr)
När jag lämnar lillan pâ dagis sliter jag upp dörren precis som alla andra och ropar "boooker tov!!! " ( godmorgon) sâ hela dagis hör, detta utan att rodna eller känna mig pinsam.
Jag kan sjunga hela första versen pâ Yoval hameboulbal! ( En Israelisk kille som gör tvprogram för barn)
Men att lyckas ta bort skalet pâ fâgelfröna inuti munnen, svälja kärnan och sedan spotta ut skalsmulorna tar nog nâgra âr till, jag har i ärlighetens namn inte ens börjat träna...
Har ni ocksâ ändrat beteende i era länder?
6 kommentarer:
Jag har fått rött hår och fräknar... ;)
Jag beter mig nog mycket mer irländskt än svenskt. Pratar med och hälsar på alla jag möter, förstår att tider och klockslag är ungefärliga, firar jul och påsk en dag "för sent" osv. osv osv. Kör t.o.m på fel sida av vägen ;).
Hur tror du vi skulle fixa att acklimatisera oss åt andra hållet? Flytta till Sverige och bete oss "svenskt"?
annai, asgarv, det skulle gâ ât skogen tror jag. Jag har glömt hur man talar lâgmält, säger till om jag blir arg- direkt- utan att vänta tills orsaken till min ilska lämnat rummet och mycket, mycket mer...
Visst är det fantastiskt hur man liksom kommer på sig själv att man har förändrats när man bor i ett annat land? Jag blev mer utåtriktad och självsäker när jag flyttade till NY och jag vågade säga vad jag tyckte och tänkte utan problem. Jag hjälpte folk frivilligt ute på stan och jag fick lite vassare armbågar helt enkelt. Och det har fortsatt sen jag "kom hem". Jag ska ju flytta tillbaka om ett år så det gäller ju att inte tappa för mycket :p
Hmmm, lât mig tänka efter. Jag kan bli vulgär och säga - "ça fait chier" eller ännu bättre "tu me fait chier". Jag sitter och svär över alla andra jäkla idioter bakom ratten och tom göra obscena rörelser. Avbryta nâgon som pratar utan att skämmas det minsta. Stanna upp en hel kö därför att jag inte hittar min rabbatkupong pâ 0.50 centimes. Parkera pâ en trottoar fast jag ser att en mamma med barnvagn knappt kommer förbi.
När jag kommer till sverige sâ hâlsar jag pâ folk jag inte känner, smâpratar med de anställda i kassan, lägger min handuk bredvid andra pâ stranden och tycker att skogen är mörk och läbbig.
TrillingnÖten; jag tror att man omedvetet anpassar sig till isn nya miljö. Vad kul att flytta tillbaka om ett âr, ska du plugga där?
Dossis; asgarv- som vanligt! Särskilt skogen känns väldigt fransk, hi hi!!
Sv: Min man är amerikan och trivs bättre i USA än i Sverige och det är lättare för mig att få jobb där än för honom här eftersom jag är lärare :) Och jag trivs mycket bra i New York också. Därför flyttar vi tillbaka igen efter tre år hemma :)
Skicka en kommentar