Jag undrar ibland när man blir medveten om livets allvar.
Barndomen kantas av smâ händeleser som förändrar vâra liv.
Dagen man inser att tomten i själva verket är pappa.
Dagen man inser att en del vuxna vill barn illa.
Dagen man inser att livet inte varar för evigt.
Dagen man inser att det finns krig och terror.
Jag minns ganska detaljerat varje insikt. Krig och terror kom sent, det gör det nog fortfarande om man lever i ett tryggt land som inte skakats av terrorattentat.
Min lilla 4 âriga prinsessa är inne i en period dâ hon ständigt frâgar vad vad vakterna letar efter i mammas väska och varför de öppnar och tittar i bagageluckan pâ bilen. Hon är fyra âr och har ju ingen aning om livets allvar.
Jag svarar att de letar efter en Spunk.
Det känns enklare sâ.
Endel saker tycker jag att man kan vänta med att förklara...
4 kommentarer:
Frågan är ju hur man förklarar flyglarmet.. för där fungerar det inte med spunk. I alla fall inte för våra barn på 4½ resp snart 6.
Hej förresten.. jag har nog inte kommenterat tidigare! Jag bor i Ma'ale Adumim och började följa din blogg för några veckor sen.
heeeej, vad kul med en ny lasare! Flyglarmet brukar skolan och dagis fixa med glans. Vi flyttade hit 2008 och med kriget som brot ut i januari 2009 larde de sig i all hast om bade flyglarm och skyddsrum...
Ja, stackars dessa barn som undrar vad vi knàppa vuxna hàller pà med. Minns tydligt nàr jag fòrstod att vi krigar...hade mardròmmar lànge. Till annat: otroligt snygg layout pà bloggen. WOW!
tack Johanna, nu blev det bättre, jag har pillat i timmar...
Skicka en kommentar