I huset där vi bor finns nio vâningar, med fyra lägenheter pâ varje vâning. De flesta har ungar vilket innebär att alla är knutna till varandra. Barnen springer mellan vâningarna, leker i hissutrymmet eller nere i parken och ringer pâ dörren i ett kör- särskilt pâ fredagseftermiddagarna.
Barnen glömmer ofta att stänga ytterdörren och när folk gâr förbi till hissen hälsar de glatt om man ligger utslagen i soffan och glor pâ tv.
Ibland, när jag är trött och grinigt stänger jag dörren och säger att ingen för komma in, men oftast tänker jag att jag själv hade älskat ett sânt liv som barn.
Alla familjer har naturligtvis efternamn, men vi kallar ofta varandra för " Yemeniterna pâ 8:onde, Poliserna pâ tredje" eller "de religösa pâ fjärde". De som bott längst har förnamn utan precision om varifrân de kommer, hur de lever eller vad de jobbar med.
Vi är naturligtvis är "Hatsarfatim" Fransmännen och kommer sâ förbli tills vi flyttar.
Igâr hade "de religösa "födelsedagsfest för deras 11 âring" och det slog mig att ett riktigt hederligt kalas utan inhyrd trollkarl eller féer klädda i rosa tyll kanske är allra roligast iallafall.
Vâra dörridörr grannars dotter stod för underhâllningen och jag har inte sett mina barn sâ glada efter ett kalas pâ länge!
5 kommentarer:
Vad härligt! Lite som på vår gård! Alla jag känner i Israel bor där dörrarna är väldigt stängda samtidigt som flera alltid pratar om hur öppna israeler är...Ni verkar bo på ett kul ställe! Våra vänner här i Sverige tycker att vi bor osvenskt för att grannarna umgås. Nu går det dock mot vinter och umgänget blir tyvärr mindre...
Låter ungefär som hos oss! Här i huset känner alla alla. Har jag bakat nåt gott går jag ofta över till grannfrun med några kakor och när mina ungar glömde att stänga dörren när de gick till skolan en morgon och den stod vidöppen sprang en annan grannfru till skolan för att rapportera! Och när mannen på andra våning fick ett första epeleptiskt anfall kl 2 en natt och hans fru skrek i panik i trappuppgången så dröjde det mindre än två minuter innan ca 15 yrvakna grannar i pyjamas hade samlats i deras lägenhet för att hjälpa till!
Jag tror att i Israel så umgås man allra mest när man bor i mindre fina områden för att sen sakta avta hur finare man bor och bor man i snobbion så umgås man inte lika avslappnat längre.
När jag går till posten i Jessy Cohen, Holons "sämsta" område så sitter kärringarna på trottoaren på en plast stol och pratar med alla som går förbi!!
Du har en bakelse att hämta hos mig!
Trevlig helg! :)
Du har en award att hàmta hos mig. Kraaam!
Anna, det är mysigt med grannar man kommer överens med, fast jag hâller delite pâ avstând ändâ. Det kan lät bli lite toomuch när man blandar i de vuxna tycker jag.
Katarina; Jag brukar ocksâ dela ut kakor och mat när det blir lyckat sâ att alla fâr smaka- kakor är ganska ovanligt men mat fâr de!
Tove; mums!
Jojo pâ pickadollön: âh tack!
Skicka en kommentar