söndag 20 september 2009

och sâ var nyâr över. Vârat andra nyâr här i Israel.
I morse var vi alla i synagogan och lyssnade pâ shofar, vädurshornet. Det är ett av världens äldsta blâsinstrument och första gângen det omnäms i gamla testamentet är när Moses tar emot Thoran pâ Sianï.
Det är alldeles, alldeles tyst när de blâser i hornet. Alla stâr upp, blickstilla med böjda huvuden, de flesta ber, kanske nâgon vill bli frisk, eller bli gravid, eller vinna pâ lotto... vad man än vill sâ är det just när de blâser i vädurshornet man ska frâga om det.
Ljudet är entonigt, med lânga och korta toner, säkert inte särskilt vackert men varje âr kniper det i bröstet, mânga grâter. Ännu ett âr har gâtt, tiden gâr sâ oerhört fort och jag tänker att jag har tur som är vid god hälsa, att jag har mina barn och min make vid min sida, och att jag fâr fira denna högtid i mitt eget land, där alla andra firar med mig.
Känslan av samhörighet är obeskrivlig, bara vi frân diasporan kan förstâ den tror jag...

3 kommentarer:

Johanna sa...

Shana Tova umetuka! Vi hade också kneidlach (som de säger i Sverige) i hönssoppan, fast den här gången blev de oförklarligt stabbiga... Kycklingen som var fylld med couscous, russin och nötter var dock ett lite mer sefardi-inspirerat inslag tror jag. Jag sov till kvart över 11 på söndagen (!) Nu är det bara att ladda upp för Yom Kippur. Nån gång vill jag fira chagim i Israel med familjen! Det låter så häftigt.

Svensk chekchouka sa...

Johanna, kippour här är en upplevelse, ett helt land som stannar upp. Inte en bil pâ vägarna, mânga är vitklädda och alla är ute efter "sista middagen" Jag hoppas ocksâ att du fâr tillfälle att uppleva det!
kram ve hattima tova!

Svensk chekchouka sa...

Johanna, kippour här är en upplevelse, ett helt land som stannar upp. Inte en bil pâ vägarna, mânga är vitklädda och alla är ute efter "sista middagen" Jag hoppas ocksâ att du fâr tillfälle att uppleva det!
kram ve hattima tova!