Ibland retar maken gallfeber pâ mig, gör mig sâ fly förbannad att jag ser rött. Jag har lust att knyta ett rep om foten pâ honom och hala ut honom genom fönstret pâ nionde vâningen, eller skicka honom till barnhemmet för vanartiga makar. Vi brâkar sâ väggarna skakar, tävlar om vem som kan säga taskiga saker. Jag brukar säga att jag skulle vara lyckligare utan, och berätta hur fantastisk jag är att leva med, vilken tur han har som lyckades gifta sig med perfekta mig. Fast sâ tänker jag ju egentligen inte, att jag skulle vara lyckligare utan menar jag - ve och fasa.
Just när jag säger det känns det otroligt bra och dramatiskt.
Nu surar jag och städar, som en riktig kärring, i väntan pâ att irritation lägger sig.
7 kommentarer:
åhåhåh, det där känner jag inte ALLS igen...haha, jo det gör jag!
De är jobbiga, men bra att ha ändå!
Han retar säkert bara upp dig för att du ska ta tag i städningen ;)
katarina; nej precis, det händer aaaldrig hos nâgon annan än här.
annaï; kan sâ vara... ;)
Och nog blir det lite extra rent med den där adrenalinstädningen? ;)
är det svärmor som fjuttade igâng stubinen?
anna of sweden; säkerligen, visst gnuggar man lite extra i ilskan!
dossis; hon hâller sig pâ mattkanten, helt otroligt!
Så bekant det där låter.... ;D
Skicka en kommentar