När mellankillen, han som har det lite svârare i skolan, kommer hem med ett prov i hebreiska (sprâket) med resultatet 97/100- dâ grâter jag av stolthet.
Jag har satt honom med en hjälpfröken en eftermiddag i veckan. Hon är specialiserad pâ "invandrare" som oss och är enligt sonen helt fantastisk. Han som hatar allt vad lektioner hoppar av glädje varje gâng han ska dit.
Hjälpfröken peppar och uppmuntrar och försäkrar mig om att allt kommer att falla pâ plats bara vi har lite tâlamod.
8 kommentarer:
Åh, vad roligt :) Det är ju så otroligt viktigt hur läraren är när man är liten. Som tur är har jag alltid haft bra lärare med massor av tålamod.
Snutten! Vad duktig han är och vad roligt att det går bra. Jag förstår att du är stolt. Kram
Hàrligt. De kurser med bra làrare fòr man alltid enklare bàttre betyg àn de som bara gòr sitt jobb. Gratta fràn Sicilien! Vilken kille!
Helly, Annï och Johanna;
Tack tjejer, jag ska gratta!!
Vilken intressant blogg du har! Jag har själv inte bott eller varit i Israel, men jag bodde två år hos en judisk familj i NYC. Mamman var rabbin dessutom. Fantastiskt spännande var det! Jag kommer tillbaka!
Grattis! Vilken härlig känsla för honom, men också för dig!
Ha en bra dag!
Trillingnöten; Heeej, vad kul att du hittat hit! Jag tror mânga som läser här har nâgon slags anknytning till judendomen. det mâste ha varit väldigt intressant att leva i en familj där mamman är rabbin!
Katarina pâ F;Tack, tack, tack!!! även om vi absolut inte kan pusta ut behövdes det en liten knuff i rätt riktning!
Vad skönt att allt är på rätt väg! 97 av 100 är ju toppbetyg! Var stolta! Ge honom en kram från oss!
Skicka en kommentar