ABOVE ALL, THIS COUNTRY IS OUR OWN. NOBODY HAS TO GET UP IN THE MORNING AND WORRY WHAT HIS NEIGHBORS THINK OF HIM. BEING A JEW IS NO PROBLEM HERE. GOLDA MEIR
torsdag 12 augusti 2010
Judar och Araber
De flesta tror att Israel vibrerar av hat.
Araberna som bor här hatar oss judar och vice versa.
Sâ är det naturligtvis inte. Ca 15% av den Israeliska befolkningen är Araber. De lever i alla städer men kanske helst i egna byar eller städer. Haïfa och Jerusalem är mixade städer där den arabiska delen av befolkningen är ganska hög, men det finns fortafarande ganske utpräglade kvarter för den ena och den andra.
Vi beblandar oss inte särskilt med varandra av den enkla anledningen att vi kanske inte trivs sâ bra i ett nära förhâllande, eller för att vi inte tror att vi trivs bra tillsammans- känslan är indivuduell sâklart.
Idag tog jag hissen med de arabiska arbetarna som förpestar min tillvaro sedan tio dagar tillbaka. De blâser ut en hel lägenhet precis ovanför min och borrar, hamrar och för oväsen sâ till den milda grad att vi inte kan konversera med varandra i vâr lägenhet pâ dagtid.
Jag suckade, undrade om de inte var klara snart. de suckade ännu mer- det är inte lätt att slita i fyrtio graders hetta utan AC och utan mat och vatten - det är Ramadam.
Idag var de pâ gott humör. Helgen börjar i kväll och de kommer att äta och dricka till lângt in pâ smâtimmarna.
Jag vet var de bor, vi har talat om det, om fred, om krig och om vâra barn och om framtiden. Vi är oense, vi kommer aldrig att bli nära vänner men vi skojar och konverserar pâ ett väldigt trevligt sätt. Idag önskade jag dem en " lätt fasta" och hela gänget svarade med att ropa "Chabat shalom".
Inget konstigt med det, bara allmänt folkvett...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Och finns det allmänt folkvett finns det hopp! Lite simplistiskt tänkt kanske, men vanliga människor som gör vanliga sysslor och har vanliga konversationer med varandra är ju de man ska fokusera på. Folk som "bara" vill leva sina liv. Inte extremister utan vilja att diskutera, förstå och kompromissa. De ska inte få vara representativa av någon sida.
Min diplomatiska tanke för dagen ;)
Kram
Här uppe i denna trakten är vi ännu mer integrerade. En av våra bästa vänner är beduin, och muslim, och jag tänker inte ens över det. Vi är ofta hemma hos hans familj och hans fru och barn är också jättegulliga. Hebreiskan blandas med arabiska och det finns inget "vi och dem".
annai, precis så är det. Ju mer vi kan integrera alla förnuftiga människor, desto mer grund bygger vi för att rasera extremism och oliktänkande. Det kan låta idealistiskt, men jag är övertygad om att det är där vi måste börja. Med oss själva.
Gillar dina storys. Hàrligt att se en anna bild (sàkert sagt det tusen gànger). Ramadan? Fàr de verkligen arbeta dà? Dagtid? Eller handlar det bara om maten?
annai; fin tanke!
Jojo; Det finns inget vi och dem tills det hettar till... Jag tror att det är möjligt att känna vänskap. Vi har arabiska vänner i Frankrike,däremot finns det samtalsämnen vi aldrig gâr in pâ...
Johanna; It is the vardag liksom... Kul att du gillar dem! Ramadam arbetar alla, men man fâr inte äta eller dricka. Vâr motsavrighet är Yom Kippour, dâ ingen arbetar men fastan varar 25 timmar
Skicka en kommentar