Snart bär det av till Paris igen.
Svärföräldrarna landar pâ torsdag och jag flyger iväg pâ lördag. Tänk sâ fiffigt att vi kunde passa in min tjänsteresa sâ lägligt...
Det tog ganska lâng tid, typ en mânad av hârda förhandlingar men projektet gick till sist igenom och validerades av en motvillig och tjurig make.
Jag skulle bli rik om jag redogjorde i skrift för släktintrigerna i rakt nedstâende led pâ makens sida. En del situationer känns direkt overkliga, som ett lângt utdraget Falcon Crest där huvudpersonerna tillsist blir sâ galna att man inte orkar titta mer.Jag är helnöjd med min lösning som jag tycker är bâde mogen och förnuftig.
Det är jag emellertid helt själv om att tycka. De andra tycker det är mycket kuligare att vara tillsammans allihopa och brâka- helst med mig dâ. Antagligen för att jag efter sisâdär en vecka av trams och gnäll blir flyförbannad och häver ur mig den ena elakheten efter den andra som sedan kan diskuteras i decennier. Det fâr tiden att gâ och framförallt kamouflerar det värre problem...
En av fördelarna med att närma sig fyrtio är att man inte längre mâste ha medhâll för att känna att man har tagit rätt beslut...
5 kommentarer:
bon voyage à Paris ;-)
Jag tror att du har hittat lösningen, en tjänsteresa 'urgent" varje gâng svärföräldrarna är pâ intâg. Se till att fâ chefen införstâdd med detta. Du borde fâ det inskrivet i ditt kontrakt;)
Helena; merci ;)
Dossis; DET var väldigt intressant. Ska ta upp det pâ nästa möte med chefen.
Helena; merci ;)
Dossis; DET var väldigt intressant. Ska ta upp det pâ nästa möte med chefen.
Synd att det inte var en knapp vecka senare, så hade vi kunnat ses! :)
Skicka en kommentar