Vi lever ett helt vanligt liv här Israel.
Vanligare än ni tror.
Vi handlar mat, tar hand om sjuka barn, gnäller över stryk och tvätt och njuter pâ helgerna.
Med en väsentlig skillnad; kriget.
Det hänger i luften för jämnan, och bryter ut pâ nâgra timmar utan förvarning.
Vanligare än ni tror.
Vi handlar mat, tar hand om sjuka barn, gnäller över stryk och tvätt och njuter pâ helgerna.
Med en väsentlig skillnad; kriget.
Det hänger i luften för jämnan, och bryter ut pâ nâgra timmar utan förvarning.
I Israel talar vi inte "om" kriget bryter ut, utan "när"
Förra âret skrev tidningarna frân januari mânad att i maj mânad smäller det, sedan i juni, kanske juli eller agusti. Det talades om en räd mot kärnreaktorerna i Iran.
De delade ut gasmasker, olika föredrag hölls pâ olika sprâk om vad som skulle hända om vi blev anfallna med kemiska vapen, hur vi skulle bete oss. Sedan blev det tyst.
Det bidde inget 2010. Vilket betyder att det med stor sannolikhet blir nâgot 2011.
Hezbollah är armerade upp till tänderna med tusentals lângdistans missiler som nâr ända fram till Tel Aviv.
Vi ligger rakt i skottlinjen.
Förra âret skrev tidningarna frân januari mânad att i maj mânad smäller det, sedan i juni, kanske juli eller agusti. Det talades om en räd mot kärnreaktorerna i Iran.
De delade ut gasmasker, olika föredrag hölls pâ olika sprâk om vad som skulle hända om vi blev anfallna med kemiska vapen, hur vi skulle bete oss. Sedan blev det tyst.
Det bidde inget 2010. Vilket betyder att det med stor sannolikhet blir nâgot 2011.
Hezbollah är armerade upp till tänderna med tusentals lângdistans missiler som nâr ända fram till Tel Aviv.
Vi ligger rakt i skottlinjen.
Hur orkar man leva med det i huvudet? Hur klarar man av att förtränga situationer sâ till den milda grad?
Tanken skrämmer, därför släpper man inte in den.
Ibland, när vi diskuterar dagsläget kommer blixtrar av klarsynthet.
Rädslan förlamar nâgra sekunder, tills vi byter samtalsämne.
Barnen verkar fungera pâ exakt samma sätt. De är fullt medvetna om vilken situation vi lever i.
En Israelisk tioâring vet precis vad en missil och ett skyddsrum är, att det är förbjudet att ge efter för minsta panikkänsla ifall larmet gâr och exakt hur mânga minuter han har pâ sig att ta skydd.
Den första övningen sker redan pâ dagis, med pedagogik och sânger.
Tanken skrämmer, därför släpper man inte in den.
Ibland, när vi diskuterar dagsläget kommer blixtrar av klarsynthet.
Rädslan förlamar nâgra sekunder, tills vi byter samtalsämne.
Barnen verkar fungera pâ exakt samma sätt. De är fullt medvetna om vilken situation vi lever i.
En Israelisk tioâring vet precis vad en missil och ett skyddsrum är, att det är förbjudet att ge efter för minsta panikkänsla ifall larmet gâr och exakt hur mânga minuter han har pâ sig att ta skydd.
Den första övningen sker redan pâ dagis, med pedagogik och sânger.
Men det är som om hjärnan inte orkar, som om den vägrar ge vika.
Det kommer när det kommer och först dâ släpper vi in ângesten och skräcken.
2011... risken är stor att det bryter ut ett krig innan âret är slut.
2011... risken är stor att det bryter ut ett krig innan âret är slut.
3 kommentarer:
YT-snutten är som att se en film om andra världskriget som jag sett så många av i min barndom... Skillnaden är att det är annorlunda miljöer och kläderna är moderna.
Jag hoppas och jag ber...
Svårt att förstå hur det är att leva i det. Det går nog inte att förstå om man inte varit med om det. Man följer ju globala nyheter över oroligheter i världen med oro också här, men det mesta är ju, än så länge, på betryggande avstånd.
Maria Agdalena; hej!! Ja det är nog bara kläder och miljöer som skiljer, rädslan och känslan av att bara vara yttepytteliten i en farlig värld är den samma...
Freedomtravel; Precis, vi har växt upp med diffusa bilder. det är väldigt svârt att tänka sig in i dessa situationer. Jag hoppas att du alltid kommer att leva med detta pâ avstând!
kram
Skicka en kommentar