Idag var vi nere och tittade pâ havet. Vi har haft oväder, blixtar och dunder, hagelstorm och vâldsamma skyfall. Idag sken solen men havet var fortfarande ursinnigt.
Regnvattnet som forsat ner i flera dagar hade karvat fâror i marken, flera meter djupa pâ sina hâll och mer än femtio meter frân vattenbrynet lâg stockar och apelsiner som havet fört med sig upp...
Vi träffade vâra ryska vänner och tog varsin kaffe pâ stranden och bestämde oss för att gâ en promenad innan vi skillde oss ât...
Men dâ blev vi stoppade av en polis. De hade hittat en tunna som flutit upp pâ stranden. Eftersom de skickar bomber frân gaza via havet, i just tunnor, bad han oss avlägsna oss. Experter var pâ väg, de skulle undersöka tunnan.
Vi lydde utan krusiduller. Vi gick ât andra hâllet istället, och fortsatte att prata om det ena och det andra. Jag antar att vi hâller pâ att Israeliesera oss...
4 kommentarer:
Oj... Vackert och... lite ruskigt. Men jag antar att man vänjer sig?
Nej sara, man vägrar att vänja sig men fortsätter obstinat att leva. Att vika undan för skräcken, att lâta rädslan ta över är samma sak som att ge upp rätten till ett liv i ett land som faktiskt är vârt...
vackert! Men det ser lite kallt ut med vinterjackor på stranden!
katarina, vi tar pâ oss dunjackor sâ fort det är under arton grader- asgarv.
Skicka en kommentar