Maken tog emot telefonbolaget pâ kontoret idag. Vi behöver en ganska speciell teknisk lösning som Israelerna lyckats trolla fram overkligt enkelt.
En representant var där idag och kikade pâ sladdar och uttag. Lite nervöst, eftersom makens hebreiska är ganska torftig. Men det gick bra. Killen hade stannat flera timmar och de hade gâtt till Humoussehaket och käkat lunch tillsammans.
När karln gav sig av hade han berättat sina föräldrars livshistoria, visat bild pâ frugan och lovat att komma förbi och presentera resten av familjen sâ snart han kunde.
Vi faller som käglor, de är sâ himla goa'.
Sâ charmiga att maken nästan skrev pâ kontraktet utan att kolla vad charmknutten kladdat dit pâ hebreiska nere i hörnet.
Men bara nästan.
Nu har vi varit här sâ länge att vi vet att man ska kolla upp precis allt...hur charmiga de än är. För de säger alltid "ja" ."Ein beaya, al tidag motek" men det är bara ord, verkligheten är en annan.
Som fransmännen, fast precis tvärtom.
4 kommentarer:
Ha, ha.. Nu blev jag mer nyfiken än normalt,, lite mer av vadå osv.. Jag ar dålig koll på fransmän också!
Israelerna verkar mycket goda och familjeorienterade,, Härliga minnen ni kommer att ha från er tid i Israel. en dag..
KATARINA; hela grejen väldigt kortfattad är att vi behöver mer än 200 nummer pâ tre ârs kontrakt. Charmknutten säger "inga problem, det fixar jag" men klottrar dit pâ kontraktet att inget av det som de kommit överens om är garanterat mer än att VI binder oss pâ tre âr... Fransmännen öppnar alltid med " ce n'est pas possible " ( det är omöjligt) sedan följer tjat och förhandlingar och oftast fungerar det till slut.
Israelen är strulig men jag tycker det är charmigt!
ni kollar väl allt med våran gemensamma advokat innan ni skriver på hoppas jag! Han är ju 100% på eran sida! Kram!
Jenny, SJÄLVKLART, utan honom är vi lost, för även om vi misstänker fuffens mâste ju nâgon bâde bekräfta och översätta...
Skicka en kommentar