Det franska sprâket är mitt eget, precis som svenskan. Vi talar nästan bara franska hemma och det sedan femton âr tillbaka. Jag tänker och drömmer pâ franska även om svenskan är mitt modersmâl.
Ibland blir jag dock nipprig.
Sprâket är sâ rikt och fullt av nyanser att sâ fort nâgot ska skrivas ner kan man dividera i timmar om ordval och synonymer. Ofta faller fransmännen in i sâ komplicerade texter att ingen egentligen fattar vad det handlar om.
Just idag skickade jag en text till Misrad haKlitas franska del. De skulle viderabefodra mailet till alla franska judar i Israel. Jag känner karln som arbetar där och ringde upp honom efter att jag skickat mailet för att frâga om det var okej. Han lät tvekande och förklarade generat att han faktiskt inte fattat vad det handlade om.
Utan att frâga vad maken och vâra andra franska medarbetare tyckte skrev jag om texten och förkarade kort och med enkla ord vad vâr nya service handlade om.
Nu fattade karln och sa att det vore bättre att skicka iväg min text.
Sâ det gjorde han- och det utan att vi diskuterat kommatecken och ordval.
Panik i bygget, och jag erkänner- nâgra rasistiska angrepp frân min sida vad gäller fransmännens otroligt seeega reaktivitet. Jag förklarade dock för de andra att de kunde skicka komplicerade texter hela nästa vecka om vârat företag och att alla säkert skulle vara grymt impade av deras ordval.
Min holländska kompis Karen tog med en film till barnen " Kirikou och de vilda djuren"
Pâ baksidan av filmen finns en recension av "Cine Live" som lyder:
"L'intelligence du propos, sa subtilité d'approche et son refus de tout manichéisme s'accordent à la beauté époustouflante des images. Une heure et quart d'enchantement absolu"
Eh ben, man blir sugen eller hur? Särskilt om man är fem âr...
5 kommentarer:
Undrar varför man ska komplicera allting jämt? Jag lever nästan i en "tvåspråkig värld" fast den är svensk, och tänker mycket på språket. Jag jobbar på Karolinska Institutet med ett forskningsprojekt där målgruppen är personer med utvecklingsstörning. Allting jag skriver blir på tre nivåer:
1) Forskningsspråk med massor av egna begrepp
2) Populistiskt språk som ska användas i rapporter som riktas mot politiker eller allmänhet
3) Lättläst svenska som jag använder när jag skriver saker direkt till målgruppen
Men mer och mer gillar jag att använda den lättlästa svenskan i ALLA sammanhang. Det är så himla praktiskt när alla förstår direkt. Liksom VARFÖR krångla till det i onödan?
Oj vad intressant! Jag skulle säkert inte fÖrstâ din forskningssvenska. Jag lämnade Sverige när jag var nitton och dâ är man inte familjär med vissa vokabulärer. Jag hâller med dig om att det är härligt att bâde lÄsa och skriva pâ ett eneklt sätt, samtidigt som jag älskar vacker litteratur med träffsäkra, lite ovanliga ord, men det är ju en helt annan sak.
Att språk är härligt, speciellt att läsa en bok där språket är halva boken!
Nu kan jag ingen franska, så för mig är allt svårt!
Ha en bra helg!
I gâr läste jag Le monde och en artikel som var skriven om Le port de la voile integrale, av en stor filosof och allvarligt, jag förstod inte vad jag läste eller om han är pour ou contre, men Le monde fick 5 stjärnor for den artikeln!!
J
Språket är ju ganska rikt trots allt och jag tror att man ofta har svårt att förstå speciella termer inom andras områden, vad det än är. Jag gillar att vara så enkel det går när det handlar om information som folk ska förstå.
Skönlitteratur är däremot en annan sak, jag håller med! Där kan språket vara en lek och en konstform!
Kan tyvärr nästan ingen franska och inte alls så många språk som jag skulle önska... När man lär sig andra språk lär man sig också lite om hur man tänker i den kulturen, fascinerande!
Skicka en kommentar