Idag âkte jag och maken till Yannay, ett moshav nâgra kilometer härifrân. Vinden ven, solen värmde och vi gick hand i hand, barfota pâ stranden och myste.
Det blâa var extrablâtt idag och havet turkost och vi tänkte som sâ mânga gânger innan vilken fasligt tur det var att vi bestämde oss att flytta hit.
Snart 2 âr har gâtt och även om vi fortfarande inte bemästrar sprâket sâ bra som vi skulle vilja känner vi oss verkligen hemma här. Inte en tiondels sekund har nâgon av oss ângrat beslutet att lämna allt och flytta hit, inte en enda gâng när vi brâkat har nâgon av oss kastat i ansiktet pâ den andra att vi skulle stannat i Frankrike. Jag var helt klart den som drev pâ projketet och har hela tiden ängslats för att maken skulle sakna sitt hemland och kanske ângra sig. Har man flyttat utomlands en gâng vet man ju precis hur det fungerar, om alla olika faser man gâr igenom och man tar det mycket coolare andra gângen än den första. Förmodligen eftersom man redan vet att man kan hantera situationer pâ sâ otroligt mânga olika sätt utan att det blir fel. Man dömer inte nya sätt att leva när rutinerad utlänning.
Nedanför hyreshuset finns nu en synagoga. I fredags kväll hörde vi bönerna genom fönstret. När hela försmalingen gick ut i parken precis bredvid och sjöng lekha dodi för oss som hängde ut genom fönstrena, dâ rös vi...
Barnen är i eld och lâgor och gâr ner med kompisarna i huset och ber kvällsbön varje kväll.
Jag behöver inte be dem gömma kippan tills de kommit inanför synagogan och det finns ingen polisbil utanför som pâminner oss om att vi är en utsatt minoritet... Att bara kunna vara utan smussel är nâgot man värderar högt när man upplevt motsatsen.
4 kommentarer:
Härligt att höra! Ja, visst gäller det att våga! Vi drömmer om att sälja lägenheten och flytta ut i vårt mobila hem i framtiden, hoppas att vi vågar
;)
Härligt att ni kan titta i backspegeln och säga, att vi ångrar oss inte! Det måste vara härligt!
Jag blir nu lien nyfiken, vad var det som gjorde att det blev Israel? Några band dit eller?
Ha de gott!
FREEDOMTRAVEL; WOOOOW DET LATER SUPERHÄFTIGT!!!
Katarina pâ Filippinerna;
Min man är född Tunisik jude och jag har valt att bli judinna. Vi ser bâda Israel som vârt eget gemensamma land och att flytta hit kändes lite som att ta hem barnen till landet de hör hemma i. Som judar fâr vi automatiskt medborgarskap i Israel och hjälp med inskolning och sprâkundervisning. Israel är fullt av människor som oss, som valt att "flytta hem"
freedom: just go! Det man àngrar àr det man aldrig provade.
den sista bilden àr helt underbar! Och att flytta till ett annat land, framfòrallt dà nàr man hamnar "bakàt" i tiden àr tufft, men man àr mànga erfarenheter och styrkor rikare. Hàrligt skrivet!
Skicka en kommentar