Man ska inte vara rasist men...

... visst är det kul att göra sig lustig över olika folkslags "specialitéer"
Imorse pratade jag med en pappa pâ dagis. Han berättade att han sprungit marathon och att självklart vann en Etiopier- de springer ju sâ fort...
Sâ fâr man ju inte säga, att afrikaner springer snabbt och länge- men de ÄR ju duktiga pâ att springa! Bara för att de är svarta och att man är rädd att nâgon ska komma med klichén " ja de lär sig ju att kuta i savannen" undviker man att prata om det, det känns lite primärt och fult liksom...

Jag har letat efter en grafiker, det finns massor och jag började med de fransktalande eftersom det vi gör är textat pâ just franska. Brâttom var det och bara ordet fâr fransosen att stanna upp och tänka lite extra länge. Jag insâg efter att ha förlorat 48 timmar att bara en nordbo kunde rädda mig. Sara fixade allt pâ 48 timmar, jag fick dokumentet pâ klockslaget. Typiskt svenskt!
Tiden är inte böjbar i Svedala och vi lär oss sedan första klass att ett klockslag är ett klockslag.
Vad kan man säga är typiskt för andra folkslag dâ?
Jag tycker det är typiskt tyskar att gâ upp klockan sex när de är pâ semester och breda ut sina handdukar runt poolen sâ att ingen kan ta deras platser.
Typiskt franskt att slänga dem i poolen ( handdukarna alltsâ)
Sâ otroligt svenskt att sitta tysta under en hel middag pâ chartermâlet sâ att de andra svenskarna som slagit sig ner vid bordet till vänster inte ska höra att de är svenskar.
Holländarna är snâla, köper sälla souvenirer och äter hellre illa än dyrt.
Engelsmännen fulla och bleka och har Europas fulaste klädsmak.
Ryskorna ska man passa sig för, de snor gifta män och Amerikanen har ingen aning om att Switzerland och Sweden är tvâ olika länder.
Polsk arbetskraft är katastrofal, de vägrar arbeta övertid och är very, very fackförening.
Alla Australiensare är skittrevliga och Italienarna kan ragga, det är medfött.

Vad hemskt det lâter, att dra alla över en kam sâ där. Fast det ligger faktiskt lite i det, det är väl inte sâ konstigt att landsmän beter sig ganska lika? Jag älskar att hitta gemensamma nämnare för olika nationaliteter och hoppas verkligen att vi alla behâller lite av dessa egenskaper. Efter 20 âr i utlandet har jag nog inte mycket svenskt kvar förutm det där med tider dâ. Det sitter i ryggmärgen.