Min själ, mitt hjärta mitt liv- min dotter...

Vârat solsken- lilla N.

Târtan

Prinsessan, min älskade lilla 4 âring hade kalas pâ dagis i dag. Kalas betyder baka kaka, födelsedagskaka. Jag är inget vidare pâ bakning, sockerkaka och kladdmuffins fixar jag galant, bullar ocksâ, men när det ska vispas och vända i äggvitor vill jag inte vara med längre. Som tur är har jag att bakproffs i min närhet som assisterade med psykisk peppning under hela receptet.

Kakan brändes lite pâ toppen, det skrapade jag av och hade sedan pâ glasyren, lite halvdant i kanterna. Jag släppte loss pâ dekorationen och gapskrattade ât resultatet.

Den sâg inte alls ut som Katarinas ( Drottningen av Holon ) men eftersom jag var smart nog att kamouflera med godisar tyckte alla barn att den var fantastiskt fin.

Jag skämdes sâ jag höll pâ att dö när jag kom in med den pâ dagi,s men det blev fullkomlig succée, ungarna ât och ville ha mer.

Min traumatism frân min äldstas treârskalas dâ jag skulle göra mockarutor sitter fortfarande i.

Maken vägrade bära kakan till skolan och när jag kom dit sa fröken till sonen ;

-Ooooh, är det du som gjort kakan? varpâ sonen surt svarar;

- Nej jag fick inte vara med, mamma ville göra själv!

Nu har jag iallafall receptet, jag tänker bara göra den här i fortsättningen, det blir nog bättre med lite övning...