Fyrtioârskrisen- igen ( fast jag är inte 40 än, det är mâânga dagar kvar)

Att förneka sin âlder.
Att tro att man fortfarande är 25.
Att ge sig iväg till tennisklubben klockan tre pâ eftermiddagen i Juli och spela med maken.
I en tryckande hetta och gassande sol.
Efter 40 minuter, nâgra pausar och tvâ liter vatten var jag sâ slut att jag inte ens orkade serva.
Ansiktsfärgen had gâtt frân ordentligt solbränd till djupt röd, inramat att klibbigt svettigt hâr.
Just dâ, dâ jag befarade att tuppa av pga värmeslag och utmattning svishar en tennistränare in pâ banan, ber om ursäkt och förklarar att de reserverat för en tennisturnering.
Han mâste varit utsänd av G*d.
Jag är verkligen i dâligt skick. Jag har sâ ont i högerarmen att jag knappt orkar skriva...