lördag 16 januari 2010


-Jag regresserar, snyftade mannens lilasyster som brutit upp ett förhâllande som gâtt pâ tomgâng under en lâng tid. Hon har flyttat frân den gemensamma lägenheten i centrala Paris till en studio strax utanför.
Utât sett har hon naturligtvis gjort det, hon sitter nu ensam i en pyttelägenhet och är "jag" istället för "vi".
Saken är den att för att utvecklas mâste man nog gâ igenom en sâdan fas och just därför väljer de flesta att blunda för vantrivsel.
Titta pâ oss. Vi hade ett alldeles perfekt liv, med ett bedârande radhus, splirrans nyrenoverat med marmorgolv och furuparkett. Vi hade tvâ bilar, var ständigt pâ resande fot och jag glassade hemma.
Idag ser vârat liv helt annorlunda ut. Vi har en bil, och den är begagnad. Vi bor i lägenhet och jobbar dubbelt sâ hârt för att fâ in pengar i hushâllet. Barnen har inte längre märkeskläder utan t-shirts frân Fox eller Abir.
Omvärlden ser det säkert som ett fritt fall, men vi tycker ändâ att det är en utveckling och inte en regression. Att exponera sig själv inför nâgot man inte känner till gör att man utvecklas. Stagnation är regression.
Kärleken är vâr stomme, vâr styrka och vâr rikedom. Vâr "raison d'être".
Som de flesta mixade par har vi fât kämpa för det vi har. Mânga i vâr närhet trodde nog att vârat giftemâl skulle hâlla i nâgot âr. Vi fick var och en förklarat för oss att skillnaderna var för stora, att det skulle aldrig fungera...
Vilken tur att vi inte lyssnade eller gav vika för en mycket enklare lösning.
Idag hör vi ofta människor som säger att vi är en otrolig familj, rösterna som dömde ut oss för femton âr sedan har för länge sedan tystnat, de har väl tröttnat, eller kanske t om glömt bort vad de än gâng viskade.
Det är viktigt att göra rätt val i livet, därför uppmuntrade jag lillasyster. Förklarade att hon valt den svâra vägen, den som har brant uppförsbacke men som är kantad med vackra vyer och ögonblick. Att hon inte fâr glömma bort att lyfta blicken och se sig om dâ och dâ.
Jag hoppas verkligen att bâde hon och alla mina vänner som söker kärleken snart hittar den. Att vara tvâ är sâ himla mycket roligare...

2 kommentarer:

Katarina sa...

Bra och eftertänksamt skrivet! Känner igen mig i mycket av det du skriver.

Thérèse sa...

inspirerande :)