Igâr satt jag klistrad framför tv:n till sent.
Det finns ju även människor med intressanta synpunkter som lyckas lufta dem utan att vrâla sâ fradgan rinner.
Elias Sanbar, representant för PA och Israels ambassadör i Frankrike Daniel Shek, var med i samma program tillsammans med diverse experter.
Jag uppskattade den vänliga tonen mellan de tvâ männen. Israels ambassadör kallade Elias Sanbar för sin vän och beskrev honom som nâgon han uppskattade att diskutera med. De log mot varandra och tonen var vänlig även om de naturligtvis hade skilda âsikter.
I frâgan om det var Israels uppgift att ena det Palestinska folket var de bâda männen helt överens. De höll inte med Dominique de Villepin om att det var Israels sak att se till att Palestinierna höll sams mellan sig.
Elias Sanbar förklarade dock att Israel indirekt gjorde det svârt för Ramallah att fâ greppet om Hamas genom att fortsätta kolonisationen i Samarien.
Det har han förmodligen rätt i.
Min förrförra aupairflicka har lagt in en artikel pâ NewsMill som ni kan läsa här. Hanna är 20 âr, jag tycker att hon skriver väldigt moget och bra och jag tror att om världen vore full av "Hannor" skulle vi alla mâ mycket bättre.
5 kommentarer:
Nu har jag läst olika utländska media för att försöka fâ en bild av det som hände. Oavsett den politiska situationen och vem som har "rätt" eller "fel" sâ vill jag bara pâpeka 2 saker.
1.) Den turkiska bâten lâg pâ internationellt vatten och sköt knappast in bomber pâ israeliskt territorium. Väldigt osmart av Israel att bjuda pâ den internationella vreden
2.) När man ser den israeliska militärens film sâ undrar jag varför de valde att borda fartyget med att fira ner en soldat i taget? Det var ju som att slänga dessa soldater i en kokande gryta av hat; knappast sinnebilden av fredliga aktivister. Vad är det för befälhavare som lanserar en sâdan aktion?
1, Jag har undersokt den fragan och kommit fram till att om de vantat for lange hade narheten till gaza gjort situationen annu farligare. Tank dig sjalv om Hamas hade tagit sig ut med batar och forsokt fa baten att passera ( jag menar absolut inte att det skulle varit hemskt ifall baten hade tagit sig anda fram till gazam jag talar om valdsscener)Jag antar att militaren forstod att baten inte tankte stanna och inte vagade slappa den for nara hamnen.
2, Helt ratt Dossis, jag tycker ocksa att det var en konstig idee som var domd att misslyckas. Tank att vara den forsta som hissas ner. Sjalvklart hade det varit battre for alla om man lyckats stoppa baten ( eftersom man bestamt att gora det) utan vald alls! Sedan hor jag nog till dem som kan tycka att det finns flera synvinkar pa ett och samma problem.
Situationen har nere ar delad, du kan antingen se den genom Israeliska ogon eller Palestinska eller forsoka att satta dig in i den andres situation och bjuda till for att se helheten...
Jag hoppas verkligen att de kommer kunna lösa den här konflikten med politiska/diplomatiska medel så snart som möjligt. Våld föder bara mer våld...
Jag har en liten utmaning där jag skulle vilja att du lägger upp ditt favoritrecept på din blogg. Tanken är att det skulle bli som en liten kokbok online med alla bloggarnas favoritrecept.
Alla är välkomna att delta och hoppas att du oxå gör det.
Kram!
Jag känner inte att jag behöver ta ställning för eller emot den ena eller andra sidan. Det jag finner så frusterande är den där "If you're not with us you're against us" attityden från båda läger. Man är så jäkla stensäker på att man inte gjort något fel själv och har tunnelseende. Kompromiss är nästan ett fult ord. Ett misslyckande.
Jag vill bara förstå vad som hände och varför. Om jag tycker att befolkningen i Gaza ska få tillgång till humanitär hjälp och att israel agerade helt oförståeligt betyder inte det att jag är antisemit eller israelhatare. Om jag uppskattar och stöder israels behov av och rätt till självförsvar så betyder inte det att jag motsätter mig palestiniernas rätt till självstyre och ett drägligt liv. Jag blir bara så frustrerad och vill förstå.
Helly; Jag ska lägga upp ett smarrigt recept, mailar dig när det är gjort!
Annaï, Det gör du alldeles rätt i. Jag tror att mânga som läser här är sanna Israelvänner som hâller pâ Israel i vâtt och tort, men jag fÖrstâr att det även är mânga som tvivlar och kanse fÖrdömer. Det är helt okej. Alla fâr väl tycka vad de vill om vad de vill.Det finns ju liksom inget att bevisa, eller?
Skicka en kommentar