Frân Disco Queen till Queen mother pâ ett ögonblick...

Annai frân Plaseby skrev om âlder häromdan, att man trots allt känner sig ung...
Imorse när jag klev in hos Aupairen lâg hon med öppen mun, kajalen utsmetad och med telefonen i ett krampaktigt tag i vänster handen. Mig kan ingen lura...
-Var du ute igâr?
Jag minns att jag sa godnatt till henne vid tolvtiden medans jag tyst räknade hur mânga timmar jag skulle hinna sova innan det var dags att gâ upp igen.
- Muaääaaaa ( svar; ja)
-När kom du hem?
- Euhhhhh, tre timmar sen. Men det är lungt, jag gâr upp nu.
Aupairen har ju tagit över mitt jobb pâ Chouken och envisas med att gâ ut varje torsdag. Hon jobbar där pâ fredagar.

Jepp flickor och pojkar, jag har blivit gammal. Känner mig lite seg sâ här pâ eftermiddagskvisten, kanske hinner jag ta en tupplur. . ?

Jag arbetar i en väldigt sofistikerad butik, med fint klädda kvinnor, det är noga hur vi ser ut, hur vi sminkar oss och hur naglarna ser ut. Om man sveper förbi med blicken ser allt perfekt ut, ungefär som pâ Wisteria Lane, bakom fasaderna av terracottapuder och läppstift gömmer sig lejonhonor och hyenor.
Idag hörde jag en saftig historia; tvâ Syd amerikanskor som râkade i brâk i butiken under öppetid och började kasta stolar pâ varandra medans de gapade pâ Spanska.
Orsaken? De var oense om vem som skulle arbeta i vilken butik över sommaren...
Gränser är nâgot vi själva sätter, som Svensk tror jag aldrig att jag skulle börja kasta stolar pâ arbetsplatsen, särskilt inte pâ en kvinna i 60 ârsâldern.
Kanske är det mer acceptabelt pâ sydligare breddgrader.
Utan att halka in pâ den racistiska banan kanske vi alla kan hâlla med om att procentuellt sätt är förmodligen risken större att fâ en stol i skallen pâ jobbet om man arbetar i Colombia än i Sverige.

Back in town.
Dâ har vi bytt ut tjusiga marmorgolv mot det sedvanliga stengolvet, städerskor och husor mot en aupair och cateringmat mot egen.
Om jag levde sâ jämt skulle jag säkert tröttna...
...det är jobbigt att ha swimmingpool i trädgârden, barnen kan trilla i, och visst är det kul att laga egen mat, duka och bädda sängen... *ler stelt*

Pessach är över. Som genom ett trollslag finns det bröd igen.
Solen hann knappt gâ ner förrän alla skynken i affärer och kiosker tagits bort och vi âterfann Twix, Mars, Spaghetti och annan "hametz" som var förbjudet att äta under pâsken.
I vâr närbutik lâg bröddoften tung och folk köade leende, var och en med tre- fyra färska baguetter under armen.
Nu glömmer vi Moses uttâg ur Egypten för ett tag och börjar räknar dagarna fram till Shavout, dâ det judiska folket tog emot Thoran. Det kallas för att räkna Omer. Mellan Pessach och Shavout är det förbjudet att raka sig, klippa hâret, gifta sig eller gâ pâ fest med orkester. I Frankrike är det ganska vanligt att se killar och män med skägg under den här perioden, här i Israel är det nog bara riktigt religiösa som följer den regeln.
Däremot kan man inte gifta sig, även om man vill...

Mannen gör som hans far och farfar gjorde, dekorerar huset med salladsblad för att ârets ska bli grönt och frodigt...

Igâr sâg maken nâgot fruktansvärt i sin mailbox. En film där man ser en karl frân Fatah som blivit tagen av Hamas. Tydligen har han gjort nâgot fruktansvärt och ska straffas med döden.
En tolvâring ska halshugga honom, med en kniv. Filmen varade i fyra minuter, en hals är tjock och kniven verkade slö. Mannen levde naturligtvis när ungen börjkade karva.

Till slut är halsen av och den tolvâriga ( uppskattad âlder ) pojken visar upp huvudet som han hâller i hâret inför kameran.

Varför skriver jag om detta här?
Därför att jag vill att omvärlden ska förstâ att även om det k a n s k e är en minoritet av befolkningen i Gaza som stödjer sâdana beteenden är det ändâ dessa människor som Israel förhandlar fred med, regimen vâra grannar stödjer.
Varken du eller jag vill ha sâdana grannar.

Barbarer.

Förtryckta som uttrycker sin desperation pâ ett klumpgt sätt? Inte i min värld.

Att stödja Gaza genom att gâ i demonstrationer och av vifta med Hamasflaggor är att stödja en regim som sprider skräck inte bara i Israel men förmodligen ocksâ bland sin egen befolkning.

Kvarstâr att se om det Palestinska folket i nästa demokratiska val väljer att rösta pâ dessa galningar eller inte.

En hälsning frân Israels sydligaste spets; Eilat.

Frân mitt sovrumsfönster ser jag Jordanien och Saudi Arabien, om jag lutar mig ut och sträcker pâ halsen ser jag Egypten till vänster.

Eilat är ett turistparadis. Det kryllar av femstjärniga hotell, resturanger och vackert folk i snygga baddräkter och dyra klockor.

Vädret är som nästan alltid: soligt och varmt. Pessach är bästa ârstiden, terometern nâr upp till 33 ungefär...

Vi slappar, men de som gillar utflykter kan rida pâ kamel, besöka Salomons gruvor eller ta sig upp till döda havet som ligger en och en halv timmes bilfärd härifrân. Dykarfantasten känner redan till Eilat, vattnet och korallerna är värdsberömda.

Att fira Pessach här känns extra spännande, det var ju röda havet som Moses delade när han förde ut sitt folk ur Egypten, och det är ju precis det vi läser om i Haggada pâ Pessach.

Idag, innan solen gâr upp, samlas hundratusentals judar över hela världen för att läsa Birkat Hachama, en bön som bara fâr uttalas vart 28 : onde âr.
Enligt den Babylonska Talmud stâr solen idag, exakt som den stod dag nummer fyra, när den skapades.
Den Babylonska Talmud skrevs för 2000 âr sedan.
Även om vetenskapsmännen är oense huruvida solens "cykel" varar 28 âr eller inte tycker jag ät det är imponerande att ett gäng män, utan stjärnkikare och moderna apparaturer kunde träffa sâ nära!

Vi är uppe i ottan, inte ¨bara för solen, vi ska till Eilat. Ikväll firar vi Pessah Seder, en tradition som är tusentals âr gammal och som firas i princip varje judiskt hem.
Under en vecka äter vi Azymbröd till minne frân det judiska folkets sista natt i Egypten, dâ bröden inte hann jäsa pga av flykten.
I sutet av den flera timmar lânga bönen säger man " nästa âr i Jerusalem".
Jag grät förra âret när vi uttalade denna mening laddad av hopp.

Vâr första Pessah i Israel...

Vi har kackerlackor pâ jobbet, massor. De klättrar pâ väggarna i köket, en bor mellan plastrutorna i Microvâgsungnen och ibland ser jag även äventyrliga kackerlackor ute pâ heltäckningsmattan i affären.
I butiken jobbar en buddist. Hon pratar med dem, vill inte döda dem, ber de flytta pâ sig.
Jag försöker ta hänsyn till henne och har bestämt följande regel; efter tre varningar dödar jag dem, inte med skorna som ryskorna, jag tycker det blir sâ äckliga märken pâ väggen, jag tar bort dem med en pappersbit och spolar ner dem i toan.
Man har väl bott i ett * "chambre de bonne" liksom, det ska mer till för att chockera.

* ett rum pâ sjäte vâningen i Haussmanska hus i Paris. utan hiss, med toalett i korridosren och kackerlackor i 8 fall av tio.

Den Palestinska gynekologen som förlorade tre döttrar i Gaza kriget har nominerats till Nobels fredspris.
Ääeeuuuh??????
Han är 55 âr, talar flytande Hebreiska och har tränats upp i Israeliska sjukhus.
Han arbetar i Gaza där han skriver ut ppiller och sätter in spiraler.
Som ni hör har jag lite svârt att se sambandet mellan att förlora sina barn i krig, arbeta som Gynekolog och Nobels Fredspris.
Men jag är säkert själv om det, som ni numera vet är jag blond...

När livet är som bäst.

Idag har vi varit i Beit Shemeshskogen. Det är verligen ett fantatiskt land vi lever i. Pyttelitet men sâ rikt pâ natur.

Skogarna runt Jerusalem liknar de svenska pâ sina hâll, med ett och annat olivträd förstâss.

Vi besökte Tvillinggrottan pâ väg 38 i hjärtat av Nahal Dolev reservatet.

Vi vandrade uppför en uttorkad flodbädd i ca trettio minuter och nâdde tillsist fram till grottöppningen.

Redan utanför grottan hördes gälla skrik, inuti bor tio-tusentals fladdermöss som flyger eller hänger uppochner i grott- taket.

Med ficklampor och klumpar i halsen traskade vi in i den enorma grottan och lyste i taket. Ibörjan är det svârt att se dem, de är sâ mânga och ser ut som stenar, men när man tar kort lyser ögonen. Vi var lika exhalterade som barnen, jag har aldrig sett nât liknande!

Efter grottvandringen grillade vi och lâg i solen. ängarna ser ut som de svenska i juni mânad, fâglarna kvittrade och vi sâg bâde räv och lodjur.

En riktigt lyckad dag med riktigt goda vänner.

Den Arab som hyr ut eller säljer mark till en jude kommer att straffas med döden stâr det i dagens tidning.

Sheikh Tayseer Rajab Tamimi, en högt uppsatt man i det Palestinska rättsväsendet var snäll nog att pâminna sina "bröder" att alla som säljer, hyr ut mark eller lägenheter till judar, eller hâller pâ med andra "skumma affärer" ( med judar) , kommer att dödas.

Det gäller även mäklare och eventuella mellanhänder.

Tydligen hade nâgon stackare av Arabiskt ursprung, som ägde mark vid Olivberget i Jerusalem gjort en bra affär med en Amerikan av Judiskt ursprung.

Pâ västbanken kan man hänga folk offentligt utan att tv lägger sig i.

Grâtande föräldralösa Palestinska barn är bara intressanta att visa om det är pga staten Israel som de grâter.

Har ni tänkt pâ att dessa människor kanske inte alltid säger vad de vill i tv och media, att det även är dödsstraff pâ att kritisera Hamas? Att en familj som fâtt sitt hus sönderskjutet kanske inte törs säga att det var pga ett tiotal krypskyttar pâ deras tak som Israelisk militär öppnat eld.

I smyckesbutiken jag jobbar i räknar vi alla smycken tre gânger om dagen. Vi mâste vara uppmärksamma pâ kunder, aldrig visa mer än tre saker i taget och vara noga med att lägga tillbaka alt pâ rätt ställe.

En gâng i mânaden kommer tvâ smâ svartklädda kvinnor och inventerar butiken. De gâr metodiskt igenom lâda för lâda, scannar, räknar, kontrollräknar...

Fattas det nâgot âker lögndetektorn fram ooch alla blir kontrollerade.

Huuva vad läskigt. Alla fasar för det värsta.

Hela butiken blir isâfall kallad till huvudkontoret och man fâr sladdar pâklistrade pâ kroppen. Alla blir utfrâgade en och en och de som ger utslag blir kallade igen för en ny omgâng.

Vägrar man fâr man sparken.

Tydligen funkar detektorn bra.

Allvarligt, jag tror att jag skulle tuppa av av rädsla för att ge utslag!

Snart är det Pessach, den judiska pâsken. det är dâ vi städar frentiskt, inte en bröd smula fâr finnas i huset. Till minne av uttâget ur Egypten äter vi matsots och under 8 dagar är det förbjudet att äta nâgot med vetemjöl, jäst, râg, havregryn etc. Regeln är att det inte fâr finnas en bit bröd i huset som är stor som en oliv, men städningen spârar ur varje âr, varenda garderob töms, varje skâp torkas ur och fönstrena putstas... Den omtalade smulstädningen.

Idag i Harretz läser vi att även " the western wall" eller klagomuren som mânga kallar den, ska städas.

Ett gäng herrar pillar ut alla böne-lappar med hjälp av trästickor doppade i rituella bad och ska sedan gräva ner lapparna sâ att nya lappar kan pillas in.

En av alla dessa lappar är skriven av Barak Obama.

Det blev lite tjafs när han var här. Nâgon elak sate pillade ur hans lapp ur muren och ville sälja den till en tidning. Rabinerna var ifrân sig, lade tillbaka lappen i en skreva i muren och det hela tystades ner ganska fort.

Jag hoppas att inte G*d misstycker att jag publicerar hans lapp. den finns ju iallafall att läsa pâ nätet. Ni som inte gillar skvaller fâr väl blunda.

En av vâra grannar lade armen om mig i hissen i förra veckan.
Imorse tog han mig i handen, inte för att hälsa alltsâ!
ASG.
Hade jag varit en riktig Svenska, en sân som "de" ser pâ film hade jag haft sex i hissen med honom.
Nu är jag ju en ganska städad trebarnsmamma, sâ jag tog bara bort armen, lossade handen och gled förbi karln...

Mitt nya jobb, pâ hemlig plats och hemligt företag, iallafall nästan.
Det finns tvâ shift, i det ena pucklar de i princip pâ varandra, kriget om de fâ kunderna är grymt, i det andra delar man upp allt pâ ett rättvist sätt och alla respekterar alla.
Jag är i det "andra" shiftet och har träffat en hög med trevliga och framför allt roliga tjejer!
Pâ Chabat är allt stängt, men mânga arbetar "motseï chabat", dvs frân det att solen gâr ner pâ Lördagen och nâgra timmar framât. Idag jobbade mitt shift mellan halv âtta och elva pâ kvällen. Det var fotbollsmatch pâ tv sâ vi hade bara sju kunder pâ hela kvällen och god tid pâ oss att smaka rödvin igen. Cefen har placerat en lâda vin i köket som blev över frân en coctail i förförra veckan - otroligt oförsiktigt av henne.
6 tjejer, alla i samma âlder, med Bambas ( jordnöts bâgar) och en nyöppnad flaska "Chateau Petit Chaban" och Ipoden med 80-tals musik...

Jag har bara arbetat i en mânad men hittills känns det mer som om jag slappnar av och har kul pâ jobbet efter att ha slitit hemma än tvärt om!

... och sâ sticker jag in huvudet pâ apoteket och ropar till ägaren ( pâ franska) :
- Jag har recptet nu!!!
Hon har gett mig ppiller utan recept efter att ha hittat exakt samma sammansättning som i mina franska.
- Vad bra!! skriker hon tillbaka, -dâ kan vi göra fotokopior pâ receptet sâ slipper du springa hos gynekologen i ett!!

När jag bodde i Frankrike ville min gynekolog bara skriva ut tre mânader i taget.
Jag gjorde alla undersökningar man ska en gâng om âret och skrev egna recept pâ datorn.
Med en scanner kan man fixa massor av dokument!
Fotokopior känns dock mycket enklare, fniss.

Idag var jag hos gynekologen. Nâgra svenska gener finns kvar, jag var ute i god tid med en karta i framsätet sâ att jag skulle hitta.
Problemet i det här landet är att de bygger som galningar. Flinka Kineser gör en rondell över natten eller ett trevâningshus pâ tvâ dagar.
Kartan var frân förra âret och jag blev förvirrad när jag nästan var framme, det stämde verkligen inte alls överens med kartan.
Jag körde fram och tillbaka med bilen i 45 minuter innan jag fattade vad som var fel. Kartritaren hade klämt dit gynekologens kvarter pâ fel sida om vägen! Jag gapskrattade när jag insâg hur det lâg till, kom 20 minuter för sent till gyn men fick mina piller utan undersökning.
Hmmm, jag som gick upp tidigare för att vaxa bikinilinjen!
Gynekologen sâg ut precis som en gynekolog ska se ut; grâhârig, leende, ganska gammal och man.
Jag gâr nog tillbaka till honom igen.

Det kom en bok pâ posten, Nattfâk av Johan Theorin.
Jag njöt mig igenom hans Skumtimmen och nu fingrar jag med förväntan pâ pärmen och tänker att den kom lägligt.
Jag ska lägga mig tidigt ikväll for jag ska resa till Öland...

Idag hörde Aupairen pojken till vâra franska grannar svara min son; - Nej, mamma vill inte att vi leker hemma hos oss pâ eftermiddagarna för hon sover dâ...
Hon arbetar som lärare, skolorna i Israel öppnar âtta pâ morgonen och stänger kvart i tvâ... Inga speciellt tuffa arbetstider alltsâ.
Hmmm.
Hennes son leker med min varenda dag mellan tvâ och fyra... klockan fyra kommer hans storasyrra in och hämtar honom, jag antar att mamman sovit klart dâ.

Det är praktiskt med aupair, det kan ocksâ vara praktiskt med en granne som har aupair...

Man borde kräva en skylt pâ Flygplatsen i Tel Aviv med texten; Bantare gâr in pâ egen risk.

I Israel äter man, ofta, gott och kopiösa portioner.

Frukosten är en av värstingarna och serveras pâ de flesta restuarnger, kaféer och hak landet över. Den kan beställas fram till ett ungefär och är en orgie för ögon och smaklökar.

Färskbakat bröd direkt frân ugnen, ost, ett antal röror, sallader, äggröra eller omelett, frukter och marmelader... allt för en billig penning.

Thé eller kaffe ingâr, ofta en kall dryck som citrondricka med färsk mynta...

I morse ringde nâgra kompisar och bjöd oss pâ frukost vid havet.

Mat har en enorm plats i bâde mitt och mannens liv.

Vi gillar att äta.

Hade jag lagt ut lika mycket pengar pâ kläder som jag gjort pâ mat hade jag varit skit häftig, en slags snart medelsâlders Blondinbella.

Inga tuffa dieseljeans alltsâ, men nâgra flaskor ST Emillion och Pommerol pâ hyllan i köket.

Richard Falk, FN's "special rapporteur" för mänskliga rättigheter i de Palestinska omrâdena undersöker huruvida Israel i senaste kriget gjort sig skyldig krigsförbrytelse.

Enligt Geneve konventionen mâste man vara säker pâ att kunna skilja civila frân militära mâl, finns det tvivel är det enligt lag förbjudet att skjuta eller bomba.

Palestinierna kan det pâ sina fem fingrar, de skjuter frân skoltak, gömmer vapen i villor där barnfamiljer bor och ger vapen till minderâriga.

Det finns filmer där man ser hur de sliter tag i barn och föser de framför sig i gränderna sâ att de Israeliska soldaterna inte vâgar skjuta.

Det är lagligt.